Tack och adjö!

Jag börjar få en rätt självgående blogg, ni som läser börjar komma hit utan att jag helt länkar till varenda nyhet, riktigt roligt att man får kommentarer och annat roligt ibland. Just nu väntar jag bara på att någon knackar på dörren och ger mig ett bloggpris i äkta guld så är jag nöjd. Skulle nästan varit lite roligt om man lade av direkt när man fått priset typ "Tack för att ni följt bloggen till succé, hejdå". Men jag försöker göra det här för skrivandets skull så så lätt blir man nog inte av med mig.

Något som fascinerar mig just den här lunchtimmen så är det hur en två-åring kan bli misstagen för att vara en känd konstnär. Jag kan inget om konst egentligen men när jag ser på hennes bild så inser jag att jag själv faktiskt inte kan göra en sådan tavla själv, för det är något speciellt med hur allt är nedkladdat och blandat på något sätt. Det roliga och smått ironiska med det här är hur man kan se att modern konst är så enkelt att ett litet yngel kan komponera ihop något som kan kallas konst.