Starka ord så här under natten till söndag, men jag blev nästan arg inombords när jag nyss såg den andra Arn-filmen. Tänker berätta varför, men eftersom det kommer bli riktigt mycket avslöjanden om i stort sett hela filmen så lägger jag en bild på mig (En väldigt bra sådan, systemkamera och photoshop är inte fy och skam det nej) här emellan så ni som inte sett och planerar att se den slipper läsa allting.
Foto: Enmilsten
I en komedi så dör folk inte så jätteofta, men när dem väl gör det så brukar oftast de döda snabbt vakna till liv och skrämma slag på alla. Alternativet är då att någon säger "Let's kick those bastards ass" eller viskar ett tyst "Ops". Men i smått seriösa filmer, särkillt sådanna som är påhittade av Jan Guillou så händer inte detta. Nej, då dör man och en kvinna skriker som besatt.
Men folk dör, så är det. Krigarna dör, det är rätt åt dem. Medan de onda dödas mitt ute på en båt så avlider ett barn för att rädda en tronarvinges (också ett barn) liv. Djur dör, hann inte se i eftertexterna om den klassiska "Inga djur skadades under inspelningen" rullade förbi. Och tillsist så dör han som inte får dö. Hjälten, fadern han som ville ha fred och var älskad av alla. Arn! Hur i helvete tänkte den idiotiska gubben när han dödade en sån frihetskämpe. Det är helt enkelt orättvist.
Jag är just nu arg, ledsen, besviken men samtidigt lättad. För nu slipper jag sitta i två timmar lagom till slutet på året och genomlida ännu mer krig, blod och död.
0 Kommentar(er):
Skicka en kommentar