En lektion i god egoism och ett ökat självförtroende

Foto: Enmilsten

Här kommer kvällens ytterst seriösa inlägg, jag har klurat på det riktigt ordentligt, och kommit fram till att något som jag måste få ur mig är den här kampen alla har mot sitt egna självförtroende. Att man inte kan, vågar eller klarar av för att man är klen, ful, skattar konstigt eller vad det nu kan beror på är något som sitter i psyket.

Ett enkelt exempel, många är rädda för kameran. Nästan ingen vill frivilligtvara med på kort och skyller alltid på att de är just fula, dåligt sminkade utan wax i håret och sånt. Ingen vill tala i mikrofon, spela in sin röst för att de inte tål att höra sig själva. Ingen vill höra och se sanningen om sig själv. Ett problem som får folk att tycka illa om sig själva och helt enkelt ta för givet att en komplimang är något folk säger för att muntra upp och vara snäll istället för att verkligen mena.

Vad kan allt detta bero på? Är det för att vi är just svenskar? eller har alla människor världen över detta psykiska syndrom? På något sätt så har vi fått ett ideal som vi inte kan nå upp till, vårat eget drömscenario om oss själva som kan skapas av modeller, en gen som säger att vi vill ha det vi absolut inte har, (behovet av att ha allt, söka efter det materiella). Vi måste leva upp till något vi bara kan föreställa oss.

Själv så gillar jag mig själv rätt mycket, jag har en rätt normal kropp med vildvuxet hår och inte allt för mycket finnar. Jag gillar kanske mina ögon och kan ställa mig själv framför spegeln och säga "Fan vad snygg du är idag!", för varje gång jag gör det så blir mitt självförtroende lite större. Jag inbillar mig helt enkelt att jag är bra, att folk tycker om mig för den jag är och att jag överglänser alla när jag lite lätt söker efter deras brister för att hitta mina egna egenskaper. Detta är dock en farlig sak som lätt kan övergå i ett svårt fall av egoism samt att man verkligen övervärderar sig själv, men det är verkligen värt att ta risken då man faktiskt kan vinna ett självförtroende och bli mer än en i mängden.

Jag hör min röst på radio, ser mig själv högst upp på den här bloggen, i spegeln och hör oflk tala gott om mig när jag gjort något bra. Jag tar åt mig av kritik som är konservativ och vänder det till något positivt för att sedan bli ännu bättre och ännu starkare. Inget kan göra en människa på bättre humör än att vakna och vara nöjd med sig själv. Så ställ er framför spegeln och prata med er själva, ta fritt med kort och spela in en ljudklipp med lite prat eller sång och lyssna, ni kommer vänja er och må bra av det, jag lovar.