Den där motorsågen ni hör...

Det är faktiskt jag som sover, otroligt ointressanta värdar (Vem gillar egentligen herr proggskägg och Robyns överexponerade syster?) och en årsresumé helt utan logik.

Jag gillar grammisgalan eftersom det är mycket skämt, glada miner och alla som jobbar på ett eller ett annat sätt med musik samlas på samma ställe för en rolig kväll, men det här är riktigt löjligt. Håkan Hellströms matroshistoria kändes vimsig, Carolina Gynning skämmer ut sig medan Kleerup gömmer huvudet och Peter Setman delar ut dansband/schlagergrammisen till det enda bandet som inte var schlager, det vill säga dansband.

Jag känner att det blivit lite ge och ta bland priserna, de som vunnit det som de egentligen inte skull ha vunnit hoppar över det dem borde ha vunnit och ger det till någon annan i kategorin. Kvällens riktiga höjdpunkt kan ha varit In flames som totalt utklassade Timo på alla sätt och vis.