Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg

torsdag 27 november 2008

Circus - "Ett rätt snällt album" (Pop/R'n'B)


Foto: Enmilsten


Det här kan vara briljant, vänta lite bara så ska  ni få höra. Först ska vi snabbt gå igenom en riktig skandalstjärnas arkiv.

"The Mickey Mouse club", succé, giftermål, barn, skillsmässa, rakning av håret osv. Listan kan göras lång, men i musikväg så har hon inget annat än lyckats. Dagens fördomar att hon precis som alla nittiotalets popstjejer rent av suger är bara att slå av sig och gå vidare, för det är långt ifrån så.

Ringsingnalshiten "Womanizer" är inte det spår som skivan följer, bakom den elaka och sexiga fasaden man visat upp så är "Circus" ett rätt snällt album. Med en och en annan låtskrivare från Pink's "Funhouse" så blir låtar som "Blur" och Max Martins verk "If U Seek Amy" helt uttjatade, särskillt när den numera berömda "na na na na na na na" från "So what" byter skepnad till en liknande "la la la la  la la la". I svängiga "Lace and Leather" känns det dock som att man gått ett steg för långt trots allt.

Bloodshy & Avant är återigen med på ett hörn och har producerat den mest skivan mest proffsiga låt,"Unusual You" är härligt soft med R'n'B-stuket. Britney från -99 gör besök i "Out of under" och "My baby" som trots att den aldrig kommer bli något är en rätt bra ballad. "Shattered Glass" är skivans mest självklara hitlåt, om det inte vore för att den är kort och aldrig når en riktig höjdpunkt.

Men nu, varför är det så briljant alltihopa? Den lär inte vända på dagens nedladdningstrend och är inte precis världens mest estetiska verk, men det är just det som är grejen. Det är Britney, proffsiga producenter, enkelt att lyssna på och alla kan texten på minst en låt.

Bästa spår: "Circus" (och den förhoppningsvis kommande uppföljaren på "Shattered glass")


söndag 23 november 2008

Hidden - "Mysfaktor hundra" (Pop)

Foto: Annika Aschberg/Titiyo.com

Jag borde inte vara besviken, men jag är det. För mig är Titiyo soulig och glad. som i låten "After the rain". Men med älvstoft och djupa elektrobeats så blir det svårt, det känns inte äkta.

Skivan "Hidden" börjar med "Aweaking" som just blir ett lugnt och friskt uppvaknande och hjälper till att bygga upp den här smällen som skivan innehåller. det blir mer och mer intenstivt efter duetten "If only your bed could cry" med mysfaktor hundra.  Tillslut så smäller "Stumble to fall" och kanske en av årets skönaste akustiska versioner på en popballad (den gruppen är liten, men existerar) "Longing for lullabies" ekar.

Fortsättningsvis så är bara "Drunken gnome" hela sju minuter och fyrtio sekunders sömnpiller tillsammans bokstavssångerna "N.Y" och "X" som knappast kunde varit mer välgjorda men helt hjärnmosande.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, men helt fel var det ändå inte. Medans vi väntar på en souligare Titiyo så är det bara att bita ihop och lyssna på gamla "Come Along".

Bästa spår: "If only your could cry"


lördag 22 november 2008

Chinese Democracy - "Helheten är en resa i rocktiden" (Rock)

Foto: Rior4

Om det tar 14 år att göra ett album så måste det vara bra, eller? Kan Guns N' Roses ha ungått att tappa lite av sin rockiga glans uder alla dessa år? Fast den stora frågan är egentligen om man skrivit alla nu eller om de skapats under årens lopp.

Ungefär som med AC/DCs nya platta så blir man lätt besviken när större legender på rockscenen kommer tillbaka med ett album efter massor av års tystnad. men jag som knappt hört mer av GN'R än "Knocking on heavens door" har inte så mycket att jämnföra med. 

Så om vi snabbt rullar genom låtlistan så kan jag hänga med och gilla vad jag hör, fram till spår tio. Där tar allting stopp, när tonerna till "Riad n' the bedouind" dör ut och efter ungefär halva "Sorry" så känner jag att någonting börjar gå rakt åt helvetet.

Fyra stycken riktigt usla låtar som känns som, jag vet inte vad. Visst, det rockar ytterst lite emellanåt men jag känner att detta måste vara ihopkokat nyligen och helt utan axls mentala närvaro, för det är verkligen kasst.

På den ljusa sidan så är titelspåret ett av de starkaste och bästa som någonsin gjorts och kan bli en riktig klassiker i alla dessa tv-spel under temat musik. Låtarna därefter som rockiga "Shackler's revenge", "Better" och lite lugnare "Streets of dreams" är helt underbara. Jag saknar ord för "Scraped".

Svaret på den stora frågan, om materialet ligger i kronologisk ordning sen 1994 så är gammal äldst och äldst är helt klart bäst. Helheten är en resa i rocktiden.

Bästa spår: "Chinese Democracy"

söndag 2 november 2008

Funhouse - "Inte ett dugg fyndigt" (Pop/Rock)

Max Martin som varit med och skrivit bland annat "So what"
Foto: Kia Naddermier

Jag har bara en fråga. Vart är powern? Pink, eller Alecia Moore som hon egentligen heter har på något sätt lyckats utesluta sin personlighet nästan helt och hållet i sitt nya album "Funhouse".
En av de skönaste personligheterna på den norra sidan av ekvatorn har mot all förmodan sänkt sig till en nivå som jag knappt kan se existera.

Endast i "So what" kan jag känna den riktiga Pink. Små, små spår och enstaka rader på skivan har den power som hon utstrålat i sina tidigare hits, till exempel "U + ur hand" vars antal nomineringar för priser inom musikvärlden är oräkneliga.

Hon är hes, inte ett dugg fyndigt och spåret "Mean" måste vara det sämsta jag hört på länge.
Svenska Max Martin har varit med och skapat låtar med det härliga introt till "I'ts all your fault" och balladen "I don't Believe you". Titelspåret luktar verkligen titelspår, men har inte den pondus den borde ha.

Bästa spår: "Ave Mary A"


torsdag 16 oktober 2008

The Fame - "Det här ska i soporna direkt" (R'n'B/Dance)


Fergie gjorde en rätt hyfsad platta, Ashlee Simpson är duktig (iallafall på något avlägset plan) och Mariah Carey är Mariah Carey. Men att på något sätt blanda allt detta på en enda CD-skiva är helt absurt. Jag hör även Madonnas Beats på långa vägar och bara känner att det här ska i soporna direkt.


Men något håller mig kvar, trots all hip-hop influerad R'n'B så finns det något fantastiskt i hennes röst som bara väntar på att få komma ut. Det magiska händer när spåret "Again again" går igång.

Precis som när en blivande stjärna tar ton och börjar sjunga. Plötsligt hör man musiken växa,
det är helt underbart. Man får höra den sida av Lady Gaga som skulle kunna köra över Christina Aguilera på nolltid.

Fast det var väl det enda. Sen kommer det ännu ett R'n'B-stycke, absolut lyssningsbar och väldigt likt Britney. Sen går intrumenten igång och man känner den där biten som bara får en att inse att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Men trots det så hann hungern precis gå över precis när delikatesserna kom.

Bästa spår: "Again again"

måndag 13 oktober 2008

More Modern Short Stories From Hello Saferide - Ett schlager-exempel (Pop)


Det är någonting som saknas, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men annikas engelska sida Hello saferide missar något som är så underbart med säkert! Pratsången, de lysande texterna och den äkta glada sorgen som hon levererar med säkert! finns här med. Men skivan har inte "det".


Om vi går efter schlager-exemplet så blir i stort sett allt som en gång varit svenskt sämre när det ska internationaliseras. Att översätta något som slått stort på svenska till engelska dödar charmen hos den enkla melodi som uppstått hemma i skrivarkammaren.

Annika Norlin tappar då lite av sin norrländska charm och sin svenska identitet när allting blir överproducerat och det börjar låta som Maia Hirasawa eller en kvinnlig version av Plain White T's. Jag syftar mest på spåren "25 days" och "Parenting never ends" som kunde varit något mer genomtänkta eller sparats som b-sidor till ett senare album.

Det finns ingen riktig ersättare till "Vi kommer att dö samtidigt" eller någon slinga som kan användas i en Petter-låt som den i "Någon gång måste du bli själv". Men "Sancho panza" och "Overall" kommer nära. Ruskigt nära.

Bästa spår: "Overall"

söndag 5 oktober 2008

The Laptop Diaries - "Ett budskap om en clown" (Electro/Pop)


Om man tar en snabb lyssning genom låtarna samtidigt som man läser igenom den booklet som följer med så inser man snabbt att det inte är som det brukar vara. Flera låttexter stämmer inte in på låtarna, de som gör det går i en helt annan ordning och så finns inte text till alla låtar. Men man kan urskilja ett buskap, ett budskap om en clown.

Denna clown är en vad jag kan förstå en person som levt i Sophias psyke i flera år och nu fått hennes debutalbum tillägnat sig. Han dyker upp emellan åt och hjälper henne genom de hemmasnickrade låtarna som faktiskt är helt inspelade och producerade hemma på hennes laptop.

Genom det fantastiskt konstnärliga arbetet så stöter man på tolv cd-spår och sjutton låtar. Förutom de namngivna spåren så finns det fyra paranteser och ett extraspår som bidrar till den röra som skivan är. Bland paranteserna så rekommenderar jag "_Elevator_dialouge" som ligger direkt efter "The proposition".

Men om vi bortser från de mystiska clownerierna, det återkommande talet tjugotvå och försöker placera albumet på influenskartan så kan man kort placera henne någonstans mellan Familjen och Lykke Li.
The Knife och Juvelen (som förövrigt skrivit och gästar spår sju "Somebody new") går även att jämnföra henne med.

Och en varning till alla som endast vill lyssna på någon enstaka låt, Glöm det. Albumet "The Laptop Diaries" är ett fullängdsalbum med en mening, en historia och en härligt spirituell elektronisk helhet som bara går att känna om man tar skivan låt för låt i rätt ordning.
Årets mest värdefulla album med en upplevelsefaktor som slår i taket och sitter där länge. Ett måste i alla skivhyllor.

Bästa spår: "Fighters"

tisdag 30 september 2008

Setting Standards - "Utslitna Beats som ekar i huvudet" (Hip-hop/Rap)


Jag har hört den här skivan flera gånger förut, Det känns iallafall så.

Lazee har levt med sitt mixtape "It is what it is" sedan 2006, men nu släpper han sitt första album, och det blir inte så mycket nytt att berätta.

"Setting standards" som albumet heter innehåller en blandning mellan den moderna hip-hopen och sound från R'n'B-världen. Precis som Mariah Carey så är nyckeln ett par vanliga och numera
mycket utslitna beats som ekar i huvudet. Om det inte vore för att det var för att den innehöll någon form av sång så skulle det lika gärna kunna vara en kareokeversion av "E=Mc2".

Men det finns ändå något speciellt. hiten "Rock away" återspeglar inte alls hur skivan låter, ett samarbete med Neverstore i låten "Hold on" och som jag tidigare sagt ett modernt Mariah Carey inspererat sound.
Och som jag påpekat under sommaren så kan inte hip-hop nå en exstasnivå på platta, det finns inte tillräckligt med power. Men Lazee är på god väg, han behöver bara släppa den där R'n'B-känslan som ligger i bakgrunden.

Bästa spår: "I'm Not Pop"

söndag 21 september 2008

Caligula - "En Minnesvärd Debut" (Indierock)

 
Nu är jag riktigt hård mot håkan hellström. Hans senaste album lät helt åt skogen i mina öron, trots att det var proffsigt och en riktig pärla så hade den absolut ingen nöjesfaktor över huvudtaget.


Nu ska jag recensera skivan igen, dock heter den "Caligula" och är hästpojkens debut. Hur som helst så är den en exakt kopia av "för sent för edelweiss" förutom att den råkar ha ett stort överflöd av gitarrer och fart. Det som Håkan totalt grovmissade på sitt album.

Martin Elisson som frontar bandet tillsammans med Lars "Pop-Lars" Malmros (Har dock hoppat av bandet) skriker sig genom skivan med en energi som ett gäng fjortisar utstrålar vid sin favoritartists konsert. Tillsammans med ett gäng musiker så har hästpojken gjort en minnsvärd debut.

Dock finns problemet i albumet "Caligula" hur ointressant det blir i längden. För precis som de flesta album jag hört iår så varierar låtarna knappt. Man kan höra dem i varandra och det slutar att man inser att man bara kunde köpt singeln eftersom allting låter ungefär likadant. 

I jakten på att skapa ett eget sound så missar Hästpojken att variera och blir just bara ett simpelt sound, istället för en bredare och spännande blandning som kunde kombinerats till något speciellt.

Bästa spår: "Shane MacGowan"

måndag 11 augusti 2008

Bullshit! Ren Dynga...

...Na-ah, no way, aldrig i livet! Det här med nedladdning och att "stjäla" musik är och kommer alltid enligt mig att vara vidrigt och moraliskt fel. Nu har en viss Håkan lutat sig tillbaka och tackat de små krypen (kan även påpeka att nedladdarna faktiskt också är människor, men de gör ändå fel). Det är tydligen tack vare dem som artisterna börjar turnera mera och släpper mindre skivor. så här skrev han.

"Att artister har börjat lägga mer energi och fokus på att göra en klockren spelning tror jag att man kan tacka nedladdare för. Nu räcker det inte för artister längre att tjäna storkovan på att sälja skivor - pengarna finns numera att hämta på turnerandet och festivalspelningar istället. De verkar ha insett att folk vill komma och se dem uppträda och göra en jättebra spelning, hellre än att betala ca 200:- för en skiva som laddas ner istället (där oftast bara 2-3 av spåren är bra, de sk "singlarna" - resten är oftast utfyllnad).

Så tacka gärna de nästan terrorist-stämplade nedladdarna för att artisterna väljer att lägga mer krut på att tjäna pengar på dessa högklassiga konserter, än att kränga undermåliga CD-skivor. Jag ska då ge mig en klapp på axeln och ta en kopp kaffe med gott samvete. "

Då måste bara jag, moraltanten Emil fråga, hur? Hur kan man tacka människor som stjäl skivor via nätet och tvingar artister, band och musiker till att göra konserter. Det gör ingen nytta!
Skivbolag måste läggas ner, likadant med skivbutiker. Då blri det färre jobb, och inga pengar kommer in. Hur ska dem då ha råd att göra musik? Ska musikerna bilda en cirkus och åka runt året om, dag ut och dag in? Nej, och om bara singlarna är bra. Varför då gå på en konsert och höra alla låtar? Nej, nej och åter nej.
Om man bara kan uppskatta ett par låtar så är kan man lika gärna stoppa all tillverkning av vanliga album och bara släppa "Absolute"-plattor.
Det är faktiskt dax att införa ett sammarbete mellan skivbolagen och Internet-leverantörerna.
Höj priset på internet till ockerpriser och låt folk ladda ner. Dock så ska de finnas en variant där man inte kan använda Pirate-bay, limewire m.m. för dem som hellre köper sina skivor eller inte vill ladda ner.

måndag 9 juni 2008

För sent för Edelweiss - För sent för Håkan. (Pop)


Den här skivan, efter all sorgligt glad musik, så släpper han det här. Det är genialt dåligt, den Håkan jag hört är borta. Ersatt med en mer halvskrovlig och trött men väldigt unik musiker. Stående ovationer har kastats över honom samtidigt som han blir allt mer etablerad.

Men det här är inte bra, inte alls bra. Ur ett par vinklar finns det något underbart, men det är inte tydligt nog. "För sent för edelweiss" kan jämföras med Amanda Jensen och hennes album. Ett fantastiskt musik-CV fullt med låtar som alla har hört från tidigare dar. "Kom igen lena" och "Känn ingen sorg för mig göteborg" är numera historiska i den moderna svenska musikhistorien. Numera är det mest tråkigt. Och nu när han kommer till Gotland i sommar, jag hoppas att noterna till det krafs jag nyss recenserat glöms hemma i studion och jag får höra Håkan så som jag känner honom.

Bästa spår: "Inte Skyldig Nån Nåt"


Eventuella ändringar hittar du här

torsdag 5 juni 2008

Kleerup - En svensk hjälte! (Pop/Club)


Skillnaden mellan artist och musiker är hårfin. Kleerup klarar det galant och stannar på musikersidan. Han har handplockat Sveriges i särklass bästa popsångerskor. Marit Bergman, Robyn, Lykke Li Med flera tillsammans med ett antal instrumentala låtar så skapas konceptet kleerup. Visst, det låter likadant, det är flummigt och inga självklara basfyllda höjdpunkter på dansgolvet. De remixer som hunnits göras är dock rena golvröjare. Skivan är en början på något stort. Jag vill säga Timbaland stort, men jag får inte hoppas för mycket. David Guetta och hans små sångare kan slänga sig i väggen, synthnördarna kan gå hem och lana. Vi har en ny sheriff i staden, en äkta svensk pophjälte.

Bästa spår: "Until We Bleed"


lördag 31 maj 2008

Att säga sin åsikt gick inte heller..

Vad är det viktigaste i musik? Den frågan hittade jag och besvarade ganska enkelt att allt i musik är viktigt. Om man tar bort antigen Text, melodi, effekter eller något annat i en låt så försvinner helheten och det blir som 2000-bitars pusslet som saknar en bit.
Direkt så kom det ett hagel av folk som hackade på att jag hade noll koll och och att min musiksmak var direkt värdelös. Tydligen så är det helt fel att lyssna på My Chemical Romance eller Kylie Minouge trots att man till större delen av sina skivbackar har fyllt med artister som får mina vänner att undra vad det är för skit. Och såklart är det de typiska "metal caotic sick industrial" människorna som hackar p.g.a att de hatar allt som ligger i närheten av pop på tio mils Radie. Egentligen är det ingen ide att ens kämpa emot eftersom ungefär nio av tio här på jorden inte kan se någonting ur någon annans perspektiv och då bara slänger ur sig hur bra dem och vad de tycker är.

/Emil

söndag 25 maj 2008

Långa Nätter - Men desto närmare Schlager-Marie. (Pop/Akustiskt)


Allt fler Gitarrkunniga släpper album. Amanda Jensen och Marie Lindberg är två exempel. Nu är Melissa Horn här med sitt nya album "Långa Nätter" som ganska kort och enkelt kan beskrivas som Marie Lindberg på svenska. Dock är det här snäppet bättre än våran kära skolfröken. Skivan är precis som man förväntar sig när man ser fodralet i affären, lugn, svensk och har minst en låt som är döpt eller handlar om en stad i sverige, alternativt världen.

Melissa har komponerat ihop matrialet till henens debut själv och rivstartar sin karriär med Lars Winnerbäck, en lyckad duett men som tyvärr inte har den biten där båda sjunger ut sammtidigt. Att ha musiken som easy listinig musik när jag är hemma och fixar är solklart, dock känns en konsert med henne som ett dålig val.

Bästa spår: "Sen En Tid Tillbaka"

/Emil

fredag 23 maj 2008

Nu är det klippt!

Men för Charlotte i Belgrad så ser det bara bra ut. Lyssnar på Kleerups nya album medans jag läser lite på aftonbladet.se.

Sverige fick startnummef 15, vad är så speciellt med det? Jo, Charlotte vann med samma nummer för nio år sen i Jerusalem. Har varit hos frisören och skaffat mig en kortare och mer lättskött frisyr, blondera det bara enfärgat vitt så är jag en liten Robyn-wannabe. Lägger upp före-efterbilder.


/Emil

torsdag 22 maj 2008

Det är jämt...

Island, Sverige, Turkiet och Ukraina. Kisspausen även kallad Litauen har entrat scenen och jag kan blogga. Än så länge så är det rätt jämt, Alla låtar har på något sätt blivit bättre live och man fått lite bättre vibbar från bidragen. Synd att de missade från svart-vit till färg effekten. För övrigt så känns det som att vi bara kan rösta på länder som Litauen och bita på naglarna, det blir en riktig rysare ikväll. Fundrar just nu på att sskriva ett testamente, känns som dödschocken är påväg.

/Emil

Kvällen K som stavas ESC

Jag är väldigt osäker ikväll. Statistik och startordningar förvirrar tillsammans med trygga tänk om hur Sverige inte går till final alternativt gör det. Själv har jag svettats när jag satt mina betyg och tippat vilka som går till final. Har jag tur så kommer jag blogga under kvällens redan bestämda kisspauser och för hoppningsvis efteråt om jag inte dör i någon form av chock.
Från det till mina ord. Enjoy!

Semifinal II

Island – Euroband – This Is My life

En klassisk E-Type ripoff. Lika smaklöst, lika omusikaliskt och ger garanterat huvudvärk. Det enda positiva är att de får Sverige att se bättre ut.

*

Sverige – Charlotte Perelli – Hero

Vårat hopp i Belgrad! Klassisk Eurodance och utan tvekan en av kvällens bästa låtar, nu verkar jag kanske väldigt svensk och bara tänker positivt på just vårat bidrag. Vi har inte missat en final på 53 år. Varför skulle vi göra det i år?

****

Turkiet – Mor Ve Ötesi – Deli

Popigt med lite rock, de sjunger så vitt jag vet på turkiska vilket gör det hela sämre än vad de redan uppnåt. Men med rätt scenshow kan den slinka sig till final.

**

Ukraina – Ani Lorak – Shady Lady

Jag fattar inte riktigt den här låten, man känner rytmen och den är enligt de flesta väldigt bra. Men den känns ganska B och den kommer aldrig riktigt till någon höjdpunkt. Vad som gör att alla tycker den är så bra är för mig ett mysterium.
Men det ryktas show på lång väg.

***

Litauen – Jeronimas Milius – Nomads Of The Night

Här kommer kvällens första kisspaus! Under 3 minuter kommer alla som inte är kissnödiga behöva genomlida John Blunds onda tvilling när han står på scen och vaggar alla till sömns. Svårt att sova? Jag lider med dig..

-

Albanien – Olta Boka – Zemerën E Lamë Peng

Jag har inte varit så mycket för årets ballader. Men den här kan nog funka.
Lugnt, skönt och man somnar inte. Sångaren verkar lite osäker, men annars inga problem.

***

Schweiz – Paolo Meneguzzi – Era Stupendo

Och årets plagiat är här, eftersom jag gillade låten som Amy gjorde så gillar jag även den här vilket även resten av Europa också kan göra. Väldigt Mediokra som växer och avslutas med dunder och brak.

****

Tjeckien – Tereza Kerndlova – Have Some Fun

Nja, men kanske… förresten glöm det. Min musiksmak har delat sig i två läger och vägrar bestämma något om den här låten. Bisart bra dålig.

**

Vitryssland – Ruslan Alehno – Hasta La Vista

Rockigt och popigt, den vanliga östliga formeln är tillbaks. Än så länge har man inte kommit så långt på det så oddsen är emot honom. Men i den här tävlingen är det kastvindar hit och dit så man kan inte räkna bort honom. Titeln är rätt lätt att komma ihåg så lite plus där, och väldigt tjatig så vid röstning kan denna smyga sig in och göra sig påmind.

***

Lettland – Pirates Of The Sea – Wolves Of The Sea

Årets bästa plojlåt helt klart. Ett tema, en catchy refräng och ett beat man lätt hänger med i. Jag gillar vanligtvis inte ploj men det här är faktiskt något jag ser fram emot att se.

****

Kroatien – Kraljevi Ulice &75 Cents - Romanca

VA! NEJ! BORT, BORT, BORT! UT UR MITT HUVUD!
Just nu ligger min musiksmak på golvet och skriker av smärta.
Årets sämsta låt inklusive kalkonen, estlänningarna och alla andra sjuka
Påhitt. Nej, ikväll när den här låten går igång så är jag så långt bort från tv:n som möjligt.

-

Bulgarien – Deep Zone & Balthazar – DJ, Take Me Away

De har helt enkelt tagit en låt på kanske en minut och lagt till diverse rymdljud.
Ja, och? Förmodligen kommer det vara 90 % dans på scen och kanske en eller annan DJ som mixar i bakgrunden. Men Bulgarien överraskade förra året, finns en möjlighet även i år.

**

Danmark – Simon Mathew – All Night Long

Den är skön, väldigt enkel. Som att sitta och se på en bilreklam, typ.
Kör de in en bil på scen så kanske det går. Men annars, nej.

**

Georgien – Diana Gurtskaya – Peace Will Come

Efter allt skit som varit och de återstående eurovsionfansen sitter troget kvar så kommer något att bra, äntligen. En smått seg poplåt men som helt klart är en stark låt i jämförelse med det mesta andra. Kanske lyckas ta sig till final och sätter sig strax efter topp tio?

***

Ungern – Csézy – Candlelight

Nja, easy, normalt smäktande och ganska likt Georgien som var innan.
Skillnaden är väl att den här är lite mer ballad och kan antigen få det svårare eller enklare att ta sig till final tack vare Georgien. Kanske de helt enkelt tar ut varandra?

***

Malta – Morena - Vodka

Löjlig början med blir bättre och bättre. Smäller av mot slutet och blir en stark låt.
Och eftersom den är så enkel så minnas man den lätt. Tråkigt bara på att den är för enkel.

**

Cypern – Evdokia Kadi – Femme Fatale

Nja, det är en bra låt som med rätt show kan komma långt. Men ingen fart, inget fläkt och absolut mediokra. Försvinner lätt bland alla andra bidrag.

**

FYR Makedonien – Tamara, Vrcak And Adrijan – Let Me Love You

R’n’B och pop som känns lite Rihanna. Dock är det sämre och smått, smått tråkigt. Jag vill nog helst inte se det här i finalen.

*

Portugal – Vania Fernandes – Senhora Do Mar

Jag gillar det här, anledningen är ganska enkel.
Det är slutet, all internationell musik är över och jag kan äntligen få se ett hav av genomgångar och pausunderhållning. Låten är även smått speciell och självklart
Minns man den eftersom den är sist ut.

***


Till Final: (Europas Val)

*Ukraina

*Lettland

*Georgien

*Albanien

*Schweiz

*Vitryssland

*Bulgarien

*Sverige

*Portugal

*Ungern


/Emil

onsdag 21 maj 2008

TBA - Hela sverige klappar i takt! (Pop)


Utan att vara påverkad av en eller annan förälder, den här skivan är som jordgubbar och vaniljglass en varm sommardag. Men blir glad, pigg och redo för en tur med Rongedals nya platta som iallafall enligt mig har namnet "TBA" (To Be Announced). En popig skiva som låter The Ark på långa vägar, och hur långt har inte de kommit? Väldigt blandat mellan lungare och tempolåtar vilket gör att man inte tröttnar på varken det ena eller andra, kan dock tycka att andra halvan känns lite sämre kvalité eller hur jag ska uttrycka mig. Deras kommande singel "Who Do You Think You're Foolin" blir sommarens stora partyrökare på radion och beachar sverige över.

Bästa spår: "Tempted By The Sound"

/Emil