Caligula - "En Minnesvärd Debut" (Indierock)

 
Nu är jag riktigt hård mot håkan hellström. Hans senaste album lät helt åt skogen i mina öron, trots att det var proffsigt och en riktig pärla så hade den absolut ingen nöjesfaktor över huvudtaget.

Nu ska jag recensera skivan igen, dock heter den "Caligula" och är hästpojkens debut. Hur som helst så är den en exakt kopia av "för sent för edelweiss" förutom att den råkar ha ett stort överflöd av gitarrer och fart. Det som Håkan totalt grovmissade på sitt album.

Martin Elisson som frontar bandet tillsammans med Lars "Pop-Lars" Malmros (Har dock hoppat av bandet) skriker sig genom skivan med en energi som ett gäng fjortisar utstrålar vid sin favoritartists konsert. Tillsammans med ett gäng musiker så har hästpojken gjort en minnsvärd debut.

Dock finns problemet i albumet "Caligula" hur ointressant det blir i längden. För precis som de flesta album jag hört iår så varierar låtarna knappt. Man kan höra dem i varandra och det slutar att man inser att man bara kunde köpt singeln eftersom allting låter ungefär likadant. 

I jakten på att skapa ett eget sound så missar Hästpojken att variera och blir just bara ett simpelt sound, istället för en bredare och spännande blandning som kunde kombinerats till något speciellt.

Bästa spår: "Shane MacGowan"

Den svenska pop-kåren fortsätter hacka..

Lykke Li förklarade igår sitt hat mot den svenska attityden. Nu talar Håkan Hellström ut om sitt hat mot stockholm , och även så smyger han in en sågning av svenska folket.
"Det är kul att möta ett folk som verkar vara gladare än i Sverige" Säger han till den norska tidningen NRK. Och när vi ändå är inne på hat och Håkan Hellström så kan vi i samma veva ta och tacka "Broder Daniel" för åren och hoppas att deras musik lever vidare i alla evighet.
Där de flesta sångerna faktiskt stämmer in på den svenska attiyden väldigt väl.




(Aftonbladets Artikel: Här)

/Emil

För sent för Edelweiss - För sent för Håkan. (Pop)

Den här skivan, efter all sorgligt glad musik, så släpper han det här. Det är genialt dåligt, den Håkan jag hört är borta. Ersatt med en mer halvskrovlig och trött men väldigt unik musiker. Stående ovationer har kastats över honom samtidigt som han blir allt mer etablerad.

Men det här är inte bra, inte alls bra. Ur ett par vinklar finns det något underbart, men det är inte tydligt nog. "För sent för edelweiss" kan jämföras med Amanda Jensen och hennes album. Ett fantastiskt musik-CV fullt med låtar som alla har hört från tidigare dar. "Kom igen lena" och "Känn ingen sorg för mig göteborg" är numera historiska i den moderna svenska musikhistorien. Numera är det mest tråkigt. Och nu när han kommer till Gotland i sommar, jag hoppas att noterna till det krafs jag nyss recenserat glöms hemma i studion och jag får höra Håkan så som jag känner honom.

Bästa spår: "Inte Skyldig Nån Nåt"

Eventuella ändringar hittar du här