Du som läser detta är varmt välkommen hit, men om du förväntar dig att något ska hända här så har du kommit lite för sent. Detta är nämligen det sista jag skriver på den här adressen, för efter ett år och åtta månader så ger jag upp detta projekt. Det som började som lite av en rolig grej i slutet på januari 2008, precis innan jag åkte till Thailand. Nu sitter jag där jag aldrig i mitt liv kunde tro att jag skulle vara idag, att jag skulle utveckla mitt skrivande så här pass överraskar mig så mycket att jag nästan blev lite tårögd.
"Nu börjar allvaret" skrev jag på min allra första bloggplattform som jag flyttade hit den första februari, och det gjorde det. Jag vet inte hur när, eller vad som hände men det blev lite av en nisch att varje dag sitta och vräka ur sig felstavningar på ord i stil med "osm" "fårn" och "välrld". Även recensioner och starka åsikter gav mig reaktioner ifrån folk som ananrs itne skulel bry sig om vad just jag skrev. Dalar och toppar sida vid sida med "Idol" och "skolfan", det har hänt så mycket här att jag inte vet jag ska börja.
Men det kanske är enklast att konstatera en bred och lång väg fylld av alla sorters inlägg, hela ettusenniohundratrettioen blev det om man räknar med detta. Vissa mer matiga och andra fyllda med lite blaha och en bild. Men nu har det på ett eller annat sätt tagit stopp, mina idéer har sinat lite. Jag hat ioförsig massor av tankar i huvudet, men inget som i bloggform går att skapa något av. Och där kommer vi faktiskt in på vad jag ska göra nu.
För jag tänker säga hejdå här och nu, med en lägesrapport om att jag sitter i rosa hår och med vaccin i kroppen. Jag ska börja skriva på något längre och arbeta mer offline, för då tiden rinner iväg så ska jag inte avbryta mina sysslor för att skriva ett av dagens fyra blogginlägg. Nu är det slut på det här, nya äventyr väntar utanför Enmilsten. Jag har ingen klar bild på vad eller hur det ska forma sig, men jag hoppas och tror att det kan bli en ny erfarenhet. För jag har lärt mig allt möjligt här.
Så tack till dig som läst, läser och precis börjat läsa. Men nu är det över och det enda vi kan se här är gamla dagar fyllda av glädje, sorg, ilska och ren gemenskap. Även lite ensamhet, klokhet, dumhet, trötthet, stötande åstiker och allt vad man kan tänka sig. Nu stänger vi butiken, för gott.
Här börjar ett annat allvar, något som ni inte får ta del av ännu. Det finns alltid två sidor, även av denna sten.
