Enmilsten

Välkommen till min blogg!

2009-11-20T22:36:00.004+01:00

Du som läser detta är varmt välkommen hit, men om du förväntar dig att något ska hända här så har du kommit lite för sent. Detta är nämligen det sista jag skriver på den här adressen, för efter ett år och åtta månader så ger jag upp detta projekt. Det som började som lite av en rolig grej i slutet på januari 2008, precis innan jag åkte till Thailand. Nu sitter jag där jag aldrig i mitt liv kunde tro att jag skulle vara idag, att jag skulle utveckla mitt skrivande så här pass överraskar mig så mycket att jag nästan blev lite tårögd.

"Nu börjar allvaret" skrev jag på min allra första bloggplattform som jag flyttade hit den första februari, och det gjorde det. Jag vet inte hur när, eller vad som hände men det blev lite av en nisch att varje dag sitta och vräka ur sig felstavningar på ord i stil med "osm" "fårn" och "välrld". Även recensioner och starka åsikter gav mig reaktioner ifrån folk som ananrs itne skulel bry sig om vad just jag skrev. Dalar och toppar sida vid sida med "Idol" och "skolfan", det har hänt så mycket här att jag inte vet jag ska börja.

Men det kanske är enklast att konstatera en bred och lång väg fylld av alla sorters inlägg, hela ettusenniohundratrettioen blev det om man räknar med detta. Vissa mer matiga och andra fyllda med lite blaha och en bild. Men nu har det på ett eller annat sätt tagit stopp, mina idéer har sinat lite. Jag hat ioförsig massor av tankar i huvudet, men inget som i bloggform går att skapa något av. Och där kommer vi faktiskt in på vad jag ska göra nu.

För jag tänker säga hejdå här och nu, med en lägesrapport om att jag sitter i rosa hår och med vaccin i kroppen. Jag ska börja skriva på något längre och arbeta mer offline, för då tiden rinner iväg så ska jag inte avbryta mina sysslor för att skriva ett av dagens fyra blogginlägg. Nu är det slut på det här, nya äventyr väntar utanför Enmilsten. Jag har ingen klar bild på vad eller hur det ska forma sig, men jag hoppas och tror att det kan bli en ny erfarenhet. För jag har lärt mig allt möjligt här.

Så tack till dig som läst, läser och precis börjat läsa. Men nu är det över och det enda vi kan se här är gamla dagar fyllda av glädje, sorg, ilska och ren gemenskap. Även lite ensamhet, klokhet, dumhet, trötthet, stötande åstiker och allt vad man kan tänka sig. Nu stänger vi butiken, för gott.

Här börjar ett annat allvar, något som ni inte får ta del av ännu. Det finns alltid två sidor, även av denna sten.

Nu är det dags, snart!

2009-11-18T08:59:00.004+01:00

Det här är ett helvete, ett rent jävla helvete. Klockan sju började min dag med att jag vaknade och störtade iväg för en snabb radiointervju. Nu sitter jag som på nålar och planerar upp det allra sista inför dagens sändning. Jag har plockat på mig så mycket småprylar från elektronikvärlden som ska med idag så det är löjligt. Men det kommer bli kul, världens mest organiserade och förberedda radioevent går idag av stapeln när solen skiner. Molnen är ioförsig på väg in, men solen skiner och det tyder på att vi inte kan få världens oväder. ta i trä ska jag även säga, den här dagen kommer bli så grym!

Jag har idag redan hunnit med att bli intervjuad i radio, duschat, ätit frukost (Ni kan inte ana hur länge sen det var jag drack apelsinjuice!) och packat ihop så mycket prylar att det är löjligt. Nu lyssnar jag på "Vapen & Ammunition" för att ladda samtidigt som jag plattar håret. Tider för årets julfester ha jag också fått, jag ska nu jobba vid fem tillfällen och då stå i gardeoben och ta emot rödklädda festsugna människors jackor. Den här dagen artar sig väldigt bra, säg något som kan krossa mitt leende!

Tiden är kommen (Tiden är här)

2009-11-17T08:20:00.003+01:00

Imorgon är det dags, upp till bevis kan man kanske säga. Något som jag planerat i en månad helt på egen hand ska släppas lös i en enda stor massa och skölja över mitt liv, jag har inge aning om hur det kommer gå. Vädersiten YR.no säger till mig att det blir värre och värre ju långe dagen går, men jag tror det inte stämmer. Jag vet på något sätt att solen kommer skina, elelr att det i alla fall blir uppehåll. För när jag väl slår upp tältet på öster centrum och har mitt evenemang så ska alla kunna höra, alal ska förstå att något händer på Wisby FM. Jag tänker inte låta väder stoppa mig, mitt mål ska gå igenom. Fast jag skakar nästan nu, det är lite lätt jobbigt att tänka på ett misslyckande. Men jag tänker inte så, eller bör jag?

Jag är fortfarande riven efter gårdagens film, den var så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och det suraste är att jag inte kan hitta soundtracket som gick i slutet, finns det någon som kan hjälpa mig med det. Eller måste man googla sånt?

Egocentrikern är död (Länge leve egocentrikern?)

2009-11-17T00:12:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Jag tänker filosofera lite, det kommer handla om vikten av medmänsklighet. För orden "När vi slutar kämpa för varandra, då förlorar vi mänskligheten" ekar inom mig, och jag tänker berätta lite mer om orden sen. Men just nu måste jag få andas ut, och slänga mitt hat över vardagen. För tror alla att ingen ser vad som pågår? Vi slänger ur oss anklagelser och hat överallt, allt ifrån snikenhet till hårda ord och slag sårar oss varje dag. Man kan se någon lokal företagare som nekar en kille och hans jobb att affischera för den lokala radions framtid, man kan se hon som ingen hälsar på när hon kommer smygande i korridoren varje morgon, man kan till och med se de känslokalla gliringarna och skämtsamma gester som kan få en person att falla i tårar när denna kommer hem. Folk är idag cyniska, själviska och mer mer accepterande mot hårdare behandlingar av sina medmänniskor, så länge det inte gäller dem själv.

Jag vet att alla har något att tänka på, sig själv och det som står i centrumet för ens egna liv. Men jag vaknade lite ikväll och insåg att man kanske ska börja tänka om. Om man kan så ska man oavsett ork eller lust, om man inte kan så ska man försöka. Om det vore så att man verkligen inte klarar det så ska man förklara situationen och hjälpa till med att hitta någon som kan. Medmänsklighet är ordet, konsten att samarbeta och fungera som en enhet. Det kan kort kallas "unamous" som betyder att man tar ett enhälligt beslut, alla är med i alla lägen.

Jag har ikväll sett "2012" och fått så många tårar i ögonen då medmänskligheten spelat en sån stor roll att den borde ha varit med som affischnamn. Hur man som en person kan beröra och få annat folk att gå med och göra livet bättre för en eller flera utsatta är något otroligt, jag fick se scener med tal, motstånd och hårda prövningar som alla ledde till i grunden osjälviska handlingar som riskerat andras liv och då vänt allt till en självisk handling. Det kan vara svårt att förstå om man inte sett filmen, så se den först så kanske vi kan ta just den här biten lite senare.

Det jag vill säga är att jag är trött på ordföljen "Nej, jag känner inte för" eller "Sorry, inte mitt problem". För en persons problem är från och med nu alla problem. Att sätta sig själ i första rummet funkar inte längre, man ska tänka på andra och balansera sitt ego så alla kan leva och vara i en sorts harmoni. Jag ska försöka att leva upp till den predikan jag nyss gjort, på ett eller annat sätt så ska jag inte tänka att jag är centrumet. För jag är faktiskt den enda som följer mig själv konstant hela tiden, precis som det bara är just du som ser dig varje vaken sekund.

Jag har förutom denna omtumlande "2012" sett "Die wallen" där man skapar en modern diktatur i en tysk gymnasieklass, den har ett annat budskap än det jag förespråkar. Men i filmen så byggs en sorts gemenskap upp där man ställer upp för varandra då man är en enhet, och alla är lika inom enheten. Problemet där var bara att de fans de osm inte tillhörde enheten, och det är där jag vill göra en korrigering. Jag vet att jag inte kan utföra stordåd och samla hela världen, men jag vill vädja till en trevligare miljö där man lär sig att verka i en stor hjälporganisation.

Får din motståndare inte ur sig orden när ni har en djupare diskussion? Även om du inte håller med så kan du omformulera för att hjälpa till och hålla alla på samma nivå i debatten. Erbjud dig att låna ut något du har i överflöd om någon annan verkligen ber sig, något så enkelt som en penna, en tia eller lite muskelkraft. Apan i "Lejonkungen" sa att "En tusenmilaresa börjar med ett enda steg". Nu försöker vi!

Hello digital eye!

2009-11-16T17:32:00.003+01:00

Jag är så smidig, förutom att jag lämnat och satt upp affischer i affärer från toppen av öster till slutet av adelsgatan så har jag haft sönder ett objektiv. Det medföljande 18-55 mm objektivet till min systemkamera åkte idag ner i backen, och att ta inomhusbilder på nära håll är helt omöjligt med ett teleobjektiv som börjar på 55 mm. Vad tror ni att jag gjorde? Jo jag bet ihop, satte på diverse popmusik ifrån Lady Gaga och investerade i ett nytt teleobjektiv som gav mig 18-200 mm och ett motljusfilter samt en väldigt stark bredvidd. Kameran ska nu kunna se lite vidare än ögat. Så nu har jag varit storspenderade och letar febrilt efter någon som vill ha mitt andra objektiv som nu är lika funktionsdugligt som jag vet inte vad efter att ha fått en ersättare. Om just du som läser detta är intresserad så är det bara att höra av sig.

Nu sitter jag här och inser att det är första gången idag som jag når en dator för att göra mer än att lägga upp en video. Det som behövs göras är ett schema för onsdagens händelser och ett mail med samtalsämnen så de jag ska prata med i radio vet vad de ska läsa på. Måndagar suger ganska hårt, jag har fått allt möjligt gjort utan att egentligen ha en enda aktivitet inplanerad. Men vi tar det efter att jag torkat bort snoret, duschat och ätit något.

Nostalgi (Tillbaka till osäkerheten)

2009-11-16T10:29:00.000+01:00

Kopplingar till schlagerns svarta får

2009-11-15T23:21:00.004+01:00

Okej, om åtta timmar ska jag vara i stan. Då ska jag hämta en tröja, sätta upp affischer på två skolor, och sedan börja fotografera volleybollturneringen samtidigt som jag måste hålla mig uppdaterad om vilka lektioner som kommer gå bort under dagen. Med tanke på att vi är tre stycken så skulle jag tippa på att det inte är någon idé att ha varisig fysik eller kemi. Spanskan, engelskan och idrotten är redan inställda. Då återstår bara matten på slutet av dagen som hela klassen ska vara med på. Det låter som att man inte kommer behöva göra så mycket. Men reklam är i alla fall morgondagens mål, alla ska förstå att något är på gång.

Just nu så sitter jag och försöker hitta en skiva som passar mitt humör, vilket inte går så bra då mitt manodepressiva beteende säger ifrån. Kent, Hassle, MGMT och Urmas Plant har försökt stilla min hunger, men helt utan resultat. Jag sitter bara och diggar utan att egentligen gilla det, bra musik i fel läge typ. Apropå Kent så har de fått sin dubbeletta, både singel- och albumlistan. Jag går vidare och berättar att längre ner på listan så kan man hitta "Tuna 350" som är en låt gjord av enbart Martin Sköld. Den ska då vara en liten hyllning till hemstaden Eskilstuna. Men varför är den instrumental? Då lyssnar jag hellre på Nanne Grönwall med "Otacksamhet", bättre än denna elektronikskit jag hört och den där "Idol"-alfen. "Ge mig chips och en cocosboll", kan det vara årets textrad?

Charm

2009-11-15T16:06:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Jag har upplevt tre så charmiga saker de senaste timmarna att jag bara måste ge världen ett stort leende. Om man jämnför med bilden ovan så har jag så otroligt genomsöta saker i mitt huvud just nu att man skulle kunna tro att jag levt på socker hela mitt liv. För tänk er att vara ute och gå, bara vara ute och gå i det kalla och mörka höstregnet. Helt plötsligt så kastar någon ett ljus över dig, och det är inte vilket ljus som helst. En liten kille i fyrårsåldern kommer gående iklädd världens starkaste pannlampa och en grön reflexväst! Ni kan inte neka när jag säger att det är så charmigt att man bara vill ta honom och ställa honom hemma i ett hörn som dekoration.

Bara en stund innan så satt jag på bussen och hamnade nära en jordnära kille i kanske artonårsåldern som kurat ihop sig till en liten boll i hörnet av sätet där han gnagade på en apelsin. Ja ni hörde rätt, han satt i ett hörn och gnagade (Det vill säga att han inte tog tuggor utan små mumsbitar) på en apelsin. Jag kunde inte hålla mig för skratt då, det såg så roligt ut. Ungefär som min reaktion på en jag lärt känna som heter Jack, det charmiga med honom är att alla kallar honom för Pop!

Om det inte vore för att jag hållit mig i skinnet så skulle ett stort och utdraget "Naaaaw" fortfarande eka ut över Gotlands fina landskap.

I drömmarna värld (Egotid)

2009-11-15T13:40:00.004+01:00

Foto: Enmilsten

Jag har verkligen sovit länge idag, klockan halv två så slog någon upp dörren till huset och jag märkte att jag lämnats hemma med hunden. Jag tror jag hamnade i någon sorts drömtrans, för jag var så fokuserad på den att jag verkligen sov. Det roliga var att min dröm gick ut på att jag kollade efter "Need for speed" på Ica Maxi men hamnade i en liten skivhylla där det låg massor av bortglömda skivor. Jag kollade igenom alla tills jag hittade en plastficka med papper och en bränd cd. På den stod det att den tillhörde bandet som hettet någonting i stil med "The girls who were born to play on birthdays" som hade spelat på Gotland för flera år sen och då lämnat den, och jag tog självklart fram den för att kolla då jag kände igen namnet. Men skivan sat fastlimmat på ett papper. Men då limmet var torkat så tog jag bort den och såg att en liten lapp satt kvar.

I drömmen så hände då något väldigt märkligt, jag lade skivan på en tom hylla och tog bort lappen som resulterade i att den skivan sprack. I panik så låtsades jag om att jag inte sett den och fortsatte kolla bland skivorna. Men då kom en äkta kärring (Och då menar jag det) som feågade vad jag hade gjort med skivan, jag förklarade för henne som sedan sa att jag skulle reklamera den. De reklamation betyder något helt annat än vad det gjorde i drömmen får vi strunta i, hon tog fram en manual och sa att jag skulle betala nittionio kronor för den trasiga och gamla cd:n. När jag kom dit så satt pappa i kassan, precis som lillebror mitt emot.

Några nyvuxna hade handlat bröd och de pratade med pappas sm tog betalt då jag avbröt och berättade om skivan. Jag fick betala den. Och sen efter det så gick de nyvuxna, tog med sig skivan och sa "Men älskling, det här är ju frukostbörd". Jag vaknade efter det, just nu förstår jag inte riktigt vad drömmen gick ut på. Men jag ska i alla fall cykla till stan nu, så önska mig lycka till med affisheringen.

Hemmakväll

2009-11-14T20:25:00.002+01:00

Foto: EMI

Ännu en gång så sitter jag hemma, min mormor och morfar är här och tar hand om lillebrorsan och hunden medan jag bara sitter och ödslar tid vid datorn. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, har rätt så lite i kalendern just nu. Det finns inget jag i skrivandets stund kan skapa, påverka eller pusha på för att få tiden att gå. Det är bara att lyssna på musik och ta det lungt. Jag har ikväll insett att jag måste börja lyssna på de där ikonerna man glömt, ett exempel är Jakob Hellman som jag måste låta få gå ett varv i mina högtalare snarast möjligt.

Men från gammal musik till ny, Pet Shop Boys nya jul-EP är något att se fram emot. "Christmas" som den ganska enkelt heter innehåller mycket gammalt, men i en ny tappning som verkligen lär fräscha upp julen. En cover på Coldplays "Viva la vida" utblandat med deras egna hit "Domino dancing" är det som i alla fall jag i särklass längtar mest efter. Även en ny version på den gamla jullåten "It doesn't snow on christmas very often" som var en gåva till deras fanclub i slutet på nittiotalet. "All around the world" ifrån nya skivan får också en touch av jul i sig. Allting samlat och paketerat på ett snyggt sätt. Av det jag hört ryktas när det gäller julmusik så är det här i särklass det skivsläpp som jag ser mest fram emot.

Så nära får ingen gå (Inte ens i jämförelse)

2009-11-14T12:04:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Ovan ser ni hur nära jag kommer med mitt teleobjektiv, och tänk er då också att jag står uppe mot taket så långt bort från isen som möjligt. Det var väldigt intressant med hockey igår då de lyckades hålla sig glada, fram till kanske halva tredje perioden då avblåsningar skedde lika ofta som barnfödslar nio månader efter ett gigantiskt strömavbrott. Jag frös dock som jag vet inte vad och lät som en förstoppad kålrot (Jag har ingen som helst aning om vart jag fick den jämförelsen ifrån!) när jag gick in på gården och skulle prata om kvällen som gått. Nu är jag i alla fall inte särskilt förskyld eller snorig, men det lär komma nu när man väl sagt det och gjort någon högra makt påmind.

Jag är en timme ifrån dagens eftermiddag med jackor och musiker, något som jag förbannar mig över att gå med på att göra. Visst det är pengar, men min lördag är lika bortblåst som något annat som är bortblåst. Dock ska jag ta tillfället i akt att komma på bättre jämförelser då de jag har kan ha börjat spåra ut lite. Får känslan av att jag i stort sett bara jämför allt med helt bisarra saker. Eller är jag bara stor i orden?

Fredagsmys?

2009-11-13T16:14:00.003+01:00

Fredagar är lite av en kaosartad situation för mig, jag kom hem för en vart sen och ska återigen ge mig av om en timme och en kvart. Jag har ioförsig redan gjort det som ska göras och har allting klart för mig hela helgen nu, men att stressa iväg och inte hinna samla tankarna är lite smått jobbigt faktiskt. Det här ämnet är dock väldigt tjatigt, så ska släppa det och bara konstatera att det är kyligt och jag har full koll på läget för en gång skull. Ikväll så ska jag lägga all min tid på att vara vaken och skapa en liten plattform på internet, det kan ta ett tag men jag tror på resultatet starkt. Jag behöver någonstans att ta ut mina mer estetiska visioner och låta fantasin flöda. Här är man fast i vardagen på något sätt.

I övrigt så har jag lite nyheter om Nick Cave och Pet Shop Boys, självklart inte i samma om nu någon kände att det där inte bådade gott. Jag har tvåhundra affischer att slänga upp på stan och skolor på söndag samt måndag, och sist men inte minst så har jag en förkylning som att sig. Helt otroligt vad snorig jag blivit på ett dygn, Det kom som en smäll ifrån ingenstans.

Och innan jag glömmer det, jag fotograferade med mitt teleobjektiv idag. Resultatet och själva tanken på att jag kunde fotografera saker långt bort gjorde mig rörd.

Ät fett och socker (Tills du spyr)

2009-11-12T23:15:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Ikväll har jag jobbat, detta betyder att mitt sockerintag höjts något kopiöst. Jag vet inte varför, men det finns allt ifrån chips till läsk, muffins, kakor, mackor och allt vad man kan tänka si att småäta på när man villar sig igenom en kväll på Wisby Strand. Det är lite läskigt när man tänker på det, jag vet inte varför riktigt bara. Hur som helst så är jag väldigt speedad och känner att jag skulle kunna göra det mesta, problemet är bara att jag inte har något att göra. Jag har ett par proejkt på gång, men inget som akut måste göras. Vilket stör mig, den enda fria tiden jag har och den kan inte fyllas med något som jag tvingats på.

Jag är alltså nu fullt ledig för kvällen och sitter som ett jhon utan någon som helst aning om vad jag ska göra. Det rullar musik i högtalarna och jag borde sova. Just ordet borde, det äcklar mig. Precis som jag borde lägga mer energi på att försöka förstå biologin eller försöka motionera och få ett intresse för hälsa. Varför ska jag försöka är nu frågan, kan jag inte bara göra det jag siktar på? För där försöker jag inte, där agerar jag snabbt och smidigt. Kvällen fundering alltså, "Why try when you just can do it?"

Mobilt

2009-11-12T16:01:00.004+01:00

Det är aldrig bra när ens fingrar fryses ner och smidigheten i allt från att skicka ett sms till att trycka på tangentbordet försvinner och man helt enkelt får försöka sig fram utan känsel. Det är ännu värre när man ve att man ska iväg om en och en halv timme igen, hur ska man hinna tina upp så pass mycket så man inte blir till en bit is? Jag gör så gott jag kan och tar väl en vrålhet dusch som plåster på såren, jag måste få någonting gjort den här torsdagen. För efter dagens rätt så smaklösa kyckling på hemkunskapen och det snöpliga slut på den annars dramatiska filmen vi såg på so:n som vi fick uppleva så behövs någon form av uppmuntran, jag läser igenom mina musiknyheter.

Jag fick igår in ett privat tips som jag tyckte var väldigt, väldigt intressant då jag blev ombedd att blogga om det. Jag ser inga som helst problem i det då jag blev fascinerad över just själva grejen jag skulle blogga om, nämligen att musikern och singer-songwritern Jonna Lee är denna månadens artist hos Comviq. Och när jag först kollar igenom det hela så ser jag inte så mycket, men själva poängen dyker upp som en liten smygpryl allt eftersom. Youtube-videos tillsammans med turnédatum och en gratis , nyskriven låt av Jonna själv. Jag har lyssnat på "Ghost" och fått lite ljus i mitt höstmörker, det är den här popmusiken som typ Amanda Jenssen borde kunna göra. fast hon saknar den charm och känsla som vi hittar här, jag gillar det skarpt.

Och hur detta blir en bra sak för mobilföretaget har jag ingen aning om, det ser i alla fall snygg ut på skärmen när man klickar sig runt. Ta en titt här.

Det handlar om att tajma saker och ting

2009-11-12T08:15:00.004+01:00

Att sitta vid datorn kanske tre eller fyra timmar utan att ens lägga en tanke på att blogga är fantastiskt. Nu kan bara ge mig en stor applåd för gårkvällens prestation, nu så fick jag aldrig de saker som jag skulle få sagt sagt. Därför så håller vi på det en stund till och tänker lite på mig och min trötthet, jag är dum i huvudet som inte sover (Men det är ju mest för att jag inte kan, jag vet dock inte vad sjukdomen heter). Men idag så är jag trött och har faktiskt så pass lite skolaktiviteter att det nästan är löjligt, matte, hemkunskap, so med film samt bild. Säg ett av dessa ämnen som är jobbigt att genomleva en torsdag, tänkte väl det.

Men ikväll blir det allt intressantare då jag ska jobba i garderoben under farsen "Pengarna eller livet", det är lite roligt att Telia-pappan är här och spelar en roll i den. Det är en dag i väldigt, väldigt korta drag. Men jag tror inte det händer så otroligt mycket mer faktiskt, torsdagar är faktiskt den arbetsdag då jag får en chans att andas ut. Det ligger så bra med sovmorgon och inte allt för avancerade aktiviteter.

Popvärldens enda riktiga cyniker

2009-11-11T21:27:00.006+01:00

Jag måste bara få mellanlanda, dagens intryck har varit så stort att jag verkligen tappat min talförmåga. Det händer sällan att jag bara känner att man vill gråta av glädje för att det bara gått så otroligt jävla bra, aldrig i mitt liv har en plan gått från att ligga på botten till att nå toppen på ett par timmar. Lyckliga tankar nu, och det är som en skyddande sfär kring det här. Mitt senaste glädjeämne heter Lady Gaga, och jag lovar att jag en dag ska göra en musikvideo som hennes senare. Jag har insett att hennes plan är genial, hon är ingen diva på långa vägar.

Inte på det inre i alla fall, för min teori involverar ett sorts hat mot den allmänna massan. Stefani Germanotta som hon egentligen heter har varit allt ifrån drogberoende till strippa och familjens perfekta flicka, nu är hon en enda actionfigur som redigerar sönder sina ögon och verkligen använder svart humor som sitt vapen. Hur man bara skriver "Bath house of gaga" på en vägg och sedan har små badkars-behållare med funktionen som en monster-krypta är genialt, att sedan bara vara så där snuskigt bjudande på sig själv att folk bara suckar och tycker att hon blir en jävla attentionwhore. Men där har vi planen!

Jag förstår inte att jag inte fattat det riktigt förut, men hon driver med kändisskapet. Första skivan handlar om fördelarna i ett så uppblåst perspektiv att man nästan spyr, det hela är dock döljt i ett dansbeat. Nu gör hon likadant men visar baksidorna, det som ingen vill veta om kändisskapet. Det är med en grym och rå stil som hon bara äcklar publiken med latexdräkter och porriga danser. Även oklanderligt bra produktplaceringar och med specialeffekter som säger allt så äger hon ut dagens popvärld.

Jag veti nte vad jag ska säga, det är så förträffligt genialt att ingen fattar. Hon är en bitch, en ren, elak och outtröttligt smart bitch.

Popbloggen

2009-11-11T17:00:00.003+01:00

Foto: Universal music

Jag har varit hemma i fem minuter, och om jag inte redan vore glad så har jag blivit det nu. Jag har idag lyckats ordna i stort sett allt jag vill ordna, ingenting är glömt och jag kan faktiskt slappna av lite. Det är bara några affischer som ska redigeras ikväll så är det sen bara hederligt jobb efter det. För stunden så lyssnar jag på julmusik som trillat ner i min mailbox, och även Snow Patrols julsingel "Just say yes" (Ifrån deras nya album som jag ännu inte lyssnat på) som ligger på) Spotify. Jag kan helt ärligt säga att den låten är det bästa jag hört på långe, en äkta popälskling. Jag kan rekommendera den så starkt att ord inte räcker till, en riktigt glädje-i-sorg-låt.

Sen så har jag också en massa låtar ifrån Sony Music som ska lyssnas igenom samt ett privat tips, men det blir mer om allt detta ikväll. Jag måste faktiskt göra en mapp för alla promolåtar jag får tag på, varisej det gäller de som jag får skickade till mig eller hittar på en mp3-blogg. Då kan jag också arkivera och ta med det aktuella till radion för att spela upp det där. Nu ska jag försöka komma på vad man ska äta ikväll och hålla humöret uppe, inget ska få sabba den här känslan av att ha fått något gjort!

Congratulations and celebrations

2009-11-10T21:35:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Idag är kanske den mest spännande dagen i hela mitt liv, min iPod som jag döpt till Luleå firar idag "femtusenlåtars dagen". Vilket är ett stort seg då jag nu verkligen har musik så det bara dånar om det, och med tanke på att mer musik ligger i datorn och friggeboden är det nu inte alls långt kvar till nästa tusental. Det kanske inte är något man tänker på så mycket, men när jag verkligen fick exakt femtusen i min Luleå så blev jag nästan tårögd. Det är vackert på något sätt , en bekräftelse på mitt nörderi.

Det var Name The Pet, Kent och Montt Madrié som fyllde kvoten, dessa ska ha ett stort tack och så hoppas jag att de får en god fortsättning precis på samma sätt som de välsignar min lilla musikmaskin. Det här får avsluta min rätt så köriga tisdag, att jag nu är klar och bara ska invänta oro och tankar om kommande event är bara att stå ut med. Jag måste flörta med min lärare för att få gå iväg och lämna ett polistillstånd imorgon, något som aldrig kommer gå. Kan ni förstå polisexpeditionernas öppettider? Det finns inte en själ som kan lämna jobb och skola för att gå iväg och fixa pass, tillstånd och anmälningar mellan tio och tre.

Att blanda två ämnen

2009-11-10T11:18:00.005+01:00

Foto: Stereogum/Air

Jag har kemilektion, kanske veckans höjdpunkt då vi ska arbeta med datorer och så är Eva borta av någon anledning. Jag ska snart försöka jaga ikapp min iPod som ligger ungefär åttahundra meter ifrån platsen jag befinner mig på. förhoppningsvis så får jag tag på den så jag slipper leva i en tyst eftermiddag då jag faktiskt ska cykla mellan ett antal punkter, och att cykla utan musik kommer ta död på mig helt bokstavligt talat. Eller jag kommer i alla fall få ett psyskiskt sammanbrott och ligga på vägen som en och en annan daggmask efter regn, så se upp om ni är ute på vägarna i eftermiddag.

Jag lyssnar på "Vapen och ammunition" som konstigt nog låter bra i Spotify, eller det jag menar är att jag faktiskt får ut någon form av bas ur datorn vilket aldrig sker. Antigen så har jag bara tur eller så har något hänt med världen, något väldigt drastiskt. Under tiden som allt det här sker så gör jag klart min radioshow, jag glömde ta hem den låt ifrån Stereogum som ska få bli kronan på verket. Jag förenar alltså popnytta med skolnöje, eller något liknande. Men lyssna gärna på frekvensen 89,2 ikväll, eller http://www.wisbyfm.se/ och sen webbradion. Då blir det lite Kent, Air och massa höstsuckar.

God morgon grymma värdld

2009-11-10T07:30:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Jag vill bara berätta och visa för alla hur jag ser ut efter att duktigt ha gått upp klockan sex och sedan somnat om för att vakna upp och ha jättebråttom klockan halv åtta. Men, det ska inte hindra mig från att stanna upp och bara göra det jag borde hinna blogga. För nu ger jag mig av med någon annans iPod och ett segt humör för att fullfölja dagens uppgifter. När jag kommer hem? Skulle tippa på klockan halv sex ikväll.

Köteori

2009-11-09T22:36:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Att mina högtalare inte gillar min dator visste jag redan, men nu så kan jag inte lyssna på musik och har inte kunnat göra det på tjugo minuter. Med andra ord så får mina nya sladdanordning där man kan lätt kan koppla in en iPod (I detta fall någon annans) eller en annan dator äntligen börja användas. Jag kanske inte kan lyssna på min nya skiva med El Perro Del Mar, eller Kristian Anttilas "Lilla napoleon", skit beskriver alltså läget ganska bra. Men, jag har en solglimt i mitt liv!

Yesbox, ovan så ser ni förutom skivor och en iPod mina biljetter till Kent den tjugofemte februari nästa år. Jag är glad och lite mer exalterad än sist då jag ska få gå med a-fansen (Som jag gillar att kalla dem när de inte hör), det handlar om att köa i evigheter med folk jag inte träffat på riktigt. Det får mig att bli lite skakig då man aldrig vet om man lyckas komma överens med folket, jag vet ju dock att de tycker lite som jag och delar samma intressen så det borde gå bra. Om inte, så är det bara för en kväll.

Go carol! (Internskämt och kalgomål)

2009-11-09T18:59:00.004+01:00

Hur tar man död på en hel dag? Jo, först bestämmer man dagen innan vad man ska göra. När det sedan är gjort så går man och lägger sig för att invänta morgonen då man självklart misslyckas grovt med sin plan på att vakna i tid, där börjar det första av typ tolvtusen felsteg. Jag sover mig igenom såväl engelska som fysik innan jag får tillbaka mitt värdelösa biologiprov, jag får en ny uppgift där jag ska skriva om åtta grundämnen som jag väljer själv. Idrotten leds av en i klassen och man bara dör då det inte piggar upp en det minsta, för att inte tala om en fem-minuters lunch innan man skulle gå iväg till skolbion som ingen berättat om. Och utan glasögon är en tysktalande film väldigt intressant, så intressant att jag går ut och ringer polisen.

Där får jag veta att ett litet tillstånd kostar sexhundra kronor att ansöka, utan garantier för att det går vägen. Jätteroligt kan man tycka, men sånt är tydligen livet. Ungefär som att min iPod är i händerna på en rödhårig tjej som bor i stan, jag är fast med en guldfärgad liten nanosak. Det betyder att jag ikväll ska lyssna på någon annans musik och bara sakna mina tjocka musikspelare. Det är lite intressant att jag inte kan hålla i och använda den jag har nu då den är för liten och lätt. Nu sitter jag hemma, har inte gjort något av det jag skulle göra idag och måste fortfarande göra det.

Tanken var att jag skulle vara hemma vid tre när skolan var slut och direkt få allt överstökat så jag skulle kunna sova, nu har jag precis lämnat kristallnatten efter att ha varit med i kanske hundra meter och känner att ingenting flyter. Måndagar är bara början, snart kommer det riktiga ovädret.

Tredje texten i rad

2009-11-08T22:14:00.003+01:00

Det händer otroligt lite ikväll, min plattång är snart varm och jag ska försöka lägga mig med klok frisyr så den inte ser massakrerad ut på morgonen. Det underlättar när man snabbt ska piffa upp sig lite så man ser ut som man vill göra. Man ska tydligen inte säga snygg då man aldrig vet hur andra uppfattar vad som är snyggt och då kan verka självgod när man säger att man är råhet fast man har värsta morgonfrisyren och känns som en jag vet inte vad. Mopp som har gjort sitt kanske? Nog om mitt hår i alla fall, det ämnet är faktiskt grymt ointressant.

Jag lyssnar på samma skit som vanligt, och andas ut under den sista timmen på min lediga dag. Imorgon är det totalt kaos sju dagar framåt då jag jobbar fyra och går i skolan fem, utöverdet så ska slutklämmen på radion göras så jag får iordning på allt. Nästan allt är klart, bara några samtal och blanketter kvar att genomföra. Jag känner mig som Pernilla Hellqvist, världen mest aktiva person som alltid kämpar för att rättvisan ska fram. Min största rädsla är att en dag bli som henne och kontinuerligt hamna i tidningen för alla dessa manifestationer. Inget illa menat så men exponering är något jag inte är så förtjust i alla gånger hur konstigt det än låter.

Bekämpa gift med gift

2009-11-08T15:04:00.003+01:00

Den här febern fortsätter, att alla bara lyssnar på "Röd" och går tillbaka i arkivet för att känna nostalgin flöda genom kroppen. Jag har också hamnat i den här febern, det är lite av en psykos som inte går att släppa då det inte spelar roll vad man gör, det hela slutar med att man sitter och lyssnar på Jocke Berg. Jag tror och hoppas jag kan komma in på andra tankar någon gång den kommande veckan, annars så är det kört för min del tror jag.

Och jag har faktiskt gjort ett litet hjälpmedel för att bli av med abstinensen som härjar, en spellista där jag sammanfattat Kent ur min synvinkel. Det är äcklig många låtar, min trettiotre favoritspår ifrån nittiofem fram till idag. Man kan märka vad det är som går hem hos mig, och vilka album jag lyssnat mest på. Det är som att jag kartlagt mig själv i ett annorlunda perspektiv. Vad ska texterna handla om? Hur ska melodierna gå? Jag ska noga studera det här själv faktiskt, nu har jag bara plockat fritt ifrån en bibliotek av spår. Vill ni pckså ta en titt så klicka bara på länken nedan.

Dagens Spotify-lista: "Best of Kent"

Söndag och den väntandes filosofi

2009-11-08T10:33:00.005+01:00

Det är verkligen helmulet idag, man ser inget förutom samma molngråa nyans överallt när man tittar ut och kollar upp mot himmelen. Jag tar tillfället i akt och lyssnar på Sophie Zelmani samtidigt som jag försöker glömma att det finns något annat än just nu. Det är skönt när man är i en bubbla och inte behöver tänka på något, man försöker se ett påhittat faktum där allting är ordnat och man inte har glömt en enda liten detalj för framtiden. Det kallas att leva i frid, något lätt ouppnåeligt men samtidigt realistiskt då man verkligen kan ha stunder då allt verkligen är klart. Även om det kanske gäller för fem minuter innan nästa uppgift kommer.

"Composing" dör sakta ut och "Spring love" gör entré med sin sorgsna gitarrmelodi. Imorgon börjar veckans allvar igen, jag vet inte vad jag ska råka ut för men jag längtar ändå inte dit. Och jag har räknat ut att det är tjuhundratjugosex dagar kvar tills jag möter sommerlovet, det är med andra ord alltså bara att hänga i och ta allt som om det vore ens egna kopp te. Apropå te så drack jag ett jättegott te i veckan, smaken grön körsbär är ritkigt frisk och god. Dessutom så är den cool då teet knappt färgas och man kan se de små bitarna som åkt ur silen och bara ligger där på botten,

Röd - "Jocke Berg är trött på livet" (Elektrorock)

2009-11-07T19:31:00.005+01:00

Foto: Kent.nu

När det gäller lyrik så är kanske Jocke Berg en av de få som inte ens en skicklig schifferknäckare kan förstå sig på. Det började för fjorton år sen då debutalbumet släpptes ute i de svenska folkhemmen. Det är det enda album förutom samlingen av b-sidor och de engelskspråkiga versionerna som inte nått en förstaplats albumtoppen, och redan då var det knepigt, fast på ett lite mer tonårsdjupt sätt som man ändå kunde skåda in i. När jag slår på "Röd" och lyssnar mig igenom de fyra första spåren så hänger jag inte riktigt med, i alla fall inte textmässigt. Vi återkommer det det här lite längre fram.

För jag ska börja på det mest kluvna ämnet jag kan erbjuda, förändring. Jag vet inte hur folk Sverige över tar det här, men det ligger faktiskt en gnutta mer elektrisk grund i Kents musik idag än för bara fem år sen. Om bandet var en person så skulle jag på rak arm kunna namnge grupper, artister och band som denna person skulle kunnat ha legat med, flera gånger om. Familjen, The Knife, Coldplay och Muse är alla på ett eller annat sätt elektroniska, långa i orden eller arenarocksmästare. Där har ni den kombinationen förutom det egna bandet som formar en elektronisk disaster vid namn "Röd", jag är så delad att jag inte vet vart jag ska börja egentligen.

För om vi gör en snabb överblick så introducerades synthesizern på "Vapen & Ammunition", det var mitt precis som många andras första Kent-album som man köpte. Aldrig har en svensk skiva under 2000-talet haft så stora framgångar, det känns i alla fall så med sina sexhundratusen skandinaviska kopior och faktumet att den än idag säljer. Efter det så har man allt mer smugit in ackord och slingor som inte haft sin grund ifrån ett keyboard eller en gitarr, nu blev beatet och de hoppande, funkiga, elektroniska ljuden ett helt nytt sound som an kunde exprimentera fritt med. På "Tillbaka till samtiden" så mellanlandade man bara, nu har man nått den ultimata destinationen.

Jag applåderar åt den fina klang som musiken fått, både lugna och enkla spår till hårda och industrirockiga rökare. Den bygger en ny rymd som man lätt kan gå vilse i, ett påstående som ni får tolka hur ni vill. Men det jag menar är att man har förlorat något, man kan med all säkerhet säga att det aldrig kommer komma en ny platta med analoga huvudnummer. Något som är väldigt sorligligt ioförsig, men samtidigt så har man inget emot det nya soundet.

Som nu här så känns det som jag bara argumenterar emot mig själv ibland, och det är just det som är grejen. Jag kan inte säga vad jag tycker utan att få ren ångest, för jag saknar en hel del i ett album som detta. Man fäller en tår över att det är en ny era, något som man inte är helt van vid. Det enda som är detsamma är de där texterna, de där jävla texterna. Men jag tror jag har knäckt en kod, en viktig sådan.

För vi var på spår tre där jag slutade och jag fattar ingenting, men sen så bildas en uppfattning här. För han sjunger att ingen ska lämnas kvar på andra sidan linjen ("Hjärta"), sen får vi höra vad han ser på ett sjukhus. Han visar sin åsikt ("Vals för satan"), får sitt straff och svär över hon som svek honom ("Idioter"). Den paranoida och instängda känslan av total tomhet i mellanvärlden resulterar i att han nu kräver sin hämnd ("Töntarna") och alla de som övergav honom där ingen skulle lämnas kvar. Hur det går kan vi bara lyssna igenom. Och jag tycker det är en rätt logisk historia, för tidigare i musikens värld har vi hört om öden som är värre än döden.

Kan det vara så att Jocke Berg är trött på livet som det är och vill förklara att vi har fått det värsta straffet av alla? Att han övergett sin tro och har en allergi mot den får vi höra flera gånger, vill han berätta för oss att teorin om att gud är god inte stämmer? Och istället för att dö så blev han tillbakaskickad till att se på våran värld utan att göra något åt det? I så fall så är detta något av det vackraste som gjorts, ett mörker som är fientligt mot i stort sett allt. En vädjan om att få vila i frid, eller en annan värld.

Just detta är en vanlig förekommelse i elektronik, man kan vara mer deprimerad och återge sånt som en elgitarr missar i ljudbiten. Det blir hårdare och aggressivare, men vart finns tårarna? Just därför är "Röd" något underbart, ett fenomen som borde stödjas och totalhyllas. Det innebär slutet för det som varit, men vi har en ny tid inför oss. När vi än kommer få höra mer musik ifrån poetrockarna i Kent så kan vi vara säkra på att det inte kommer vara sig likt, det kommer vara en melankolisk mardröm för den som bara vill djupare ner i ett svart hål.

Jag kan säga att jag gillar de kaxiga elektroslingorna i "Taxmannen" och "Krossa allt", även de sega med väldigt mäktiga övergångarna i hela albumet gör mig knäsvag. Ändå så tappar jag intresset flera gånger om när låtarna bara blir för mycket. Det kan vara det störta problemet, jag sväljer hela kakan då den känns helt makalöst god och sedan kommer den upp igen som en dålig reaktion ifrån kroppen. För går jag på magkänslan så är det här inte alls bra, jag vill bara slå på något annat och glömma alla framsteg. Men någonstans i bakhuvudet vet jag att det här är starkt.

Det är en evig kamp jag kommer få leva med ,men så länge jag inte lyssnar på albumet så kommer huvudvärken tillbaka. Men om jag bara tänker tanken så får jag magont, det kan man kalla ett album med intryck på människan.

Bästa spår: "Vals för satan (Din vän pessimisten)" var starkast redan när jag såg titeln i pressreleasen.

Se även: "Rödljus" och "Rödljus II" ifrån "B-sidor 95-00"

Magen säger:

Huvudet säger:

Håll elden vid liv, än brinner huset

2009-11-07T14:24:00.003+01:00

Ibland känner jag att man inte hinner med att spana in den vanliga mainstreamkulturen när det gäller pop och upptempo. Jag har helt missat att Pink släppt titalspåret "Funhouse" som ny singel, jag blev nästan lite glad då det är en ganska fucked up poplåt. Videon som ni kan också kan hitta nedan ger den lite mer energi så det exploderar i en stor freakshow. Det är en rolig kombination av den klassiska egoismen i videos och psykfaktorn där man är i en sagovärld med clowner (Alternativt mörker), så jag blir lite glad av att kolla på de tre minuter långa videon, man kan kalla det modern konst om man så vill.

Jag har också insett att nästa veckas topplista överartister jag lyssnat på så toppar nog Kent den ganska enkelt, det har blivit lite som en feber i mitt huvud. Det bokstavligen "Snurrar i min skalle" om någon förstår den vitsen. Jag ska skaka av mig allt ikväll och sen gå vidare mot nya äventyr, frågan är om jag kommer få sitta hemma eller om det faktiskt händer något roligt den här lördagkvällen. Jag känner att bara sitta och glo kan bli tråkigt i längden.

Vardagsdag

2009-11-07T10:59:00.003+01:00

Välkommen till min lördag, den handlar om Kent, hockey och kanske lite revansch. Det är precis som vilken helg som helst idag, man går upp och har i stort sett en kort aktivitet planerad för de båda dagarna. I mitt fall så ska min mormor firas och så ska jag idag på eftermiddagen spela skivor på ännu en hockeymatch, och jag är lite sur för jag igår insåg en smärtsam sanning. Det är så att hemmalagets supporters kan vara de sämsta i hela Sverige, för jag får inte till något samarbete. Det spelar ingen roll vad jag gör eller vilken låt jag spelar, de kallar alltid sin egen takt pch låter trumman överrösta mina taktslag. Jag försökte leda in på en takt när de klappade lite halvtaskigt och fadeade sakta in själva klappen ifrån "We will rock you", ett flertal från deras supporters signalerade bryskt att jag skulle sänka då jag stör matchen. Hade de någon aning om att jag är partisk och försökte höja stämningen nu när vi faktiskt hade ett enorm övertag?

Så idag kör vi en liten mindre match med förhoppningsvis positiv publik som inte har en hatklubb mot mig, det lär bli roligt på ett eller annat sätt. Men annars står då musiken i centrum, jag recenserar "Röd" vid något tillfälle, om jag hinner så ska jag försöka få in Montt Mardiés "Skaterize". Jag ska även läsa igenom en text som ska skickas iväg och photoshoppa, med andra ord så är det vardag på gång.

Vart är solen?

2009-11-06T15:49:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Idag är en mörk dag, förutom att jag kom på att nästa fredag så är det den eviga otursdagen fredag den trettonde då jag såväl är med i tidningen som jag har prov och en hel bunt med aktiviteter. Förutom det så har jag haft totalt hjärnsläpp på mitt spanskaprov och "Saw 6" har premiär på bion här på ön, jag känner hur de idioterna som dödar i de där filmerna kommer efter mig när jag vandrar genom mörkret ikväll. Men jag måste fråga varför den inte hade premiär på allhelgonaafton, det hade varit en perfekt grej för alla de som gillar att äcklas och skrämmas av olika tortyrmetoder.

Hemma i brevlådan låg jag skivor som jag väntat ihjäl mig på, än så länge kan jag konstatera att eufori råder i mina högtalare. Det är lite sjukt hur så mycket vissa kan förändras på ett par år, hur som helst så blir det mer om just detta imorgon. Även en tandläkartid har kommit, lika värdelös och läskig som vanlig. Sist så satt jag där i fyrtio minuter utan att komma fram till något vettigt, kändes onödigt.

K-rock (?)

2009-11-06T07:17:00.003+01:00

Fredag morgon är väldigt intressant, eller egentligen inte. Men jag vaknade imorse och hade såväl dator som musik och allting igång, så det var med andra ord inte kallt i rummet. När jag nu vaknade så hade man redan uppdaterat Spotify och Kents nya skiva "Röd" låg uppe, jag tar bara en snabb titt innan jag ska iväg och ha allt mellan himmel och gjord i skolväg, inget särskilt intressant med det. Spanskaprov ska dock få avsluta dagen, vilket jag bävrar för då jag inte har någon koll alls. Fast jag pluggade igår, jag pluggade faktiskt igår!

När vi ändå pratar lite allmänt så köpte jag igår biljetter till turnépremiären för Kent nästa år, vilket betyder nu att jag ska upp till Stockholm en onsdag för att vara med och köa ihjäl sig på torsdag och sedan stanna i alla fall någon dag till. Clara som berättade för mig om biljetterna har någon plan som jag inte vet om, men det lär bli spännande då jag och Benjamin som ska köpa min förra biljett till söndagen diskuterade hur det är att gå på konsert med henne då hon lever sig in i den världen riktigt rejält.

Name The Pet - "För hitsäkert" (Pop/Elektro)

2009-11-05T21:09:00.006+01:00

Foto: Name The Pet @ Myspace

Om man varit duktig och surfat runt så kunde man redan innan albumet släpptes hitta hälften av albumet som live-versioner med bra kvalité, reklamtrailers, singlar och alla andra tänkbara möjligheter. Name The Pet har noga byggt upp en liten karriär med festivalspelningar och sin näst intill omöjligt nasala röst. Hon har lyckats bli så gnällig och falsk att när hon väl får till det så låter det fantastiskt. Om man bara tar den senaste singeln "American boys" så skulle jag skämmas om jag gjorde en sån låt. Det är för mycket, men ändå för hitsäkert.

För det är vad allting handlar om, hennes förmåga att skapa melodier och texter som sätter sig direkt. Alla som har Spotify kan inte ha undgått reklamen där de använder introt till "Borderline" där en synthbas och åtta bitars speltoner tar över, du behöver inte höra texten för att fatta hitpotentialen. En enorm fördel som kan få vilken idiot som helst att dansa sig svettig till på dansgolvet, särskilt med tanke på hur pass man kan remixa dessa redan taktfasta låtar. Men självklart så finns det en annan sida, en sån underbar sida att jag nästan gråter.

Förutom de beats man hör så har även en rymd skapats tillsammans med gitarrer och skapat pop utan tempo. "London" är ett extemt bra exempel, och även ett av de bättre avsluten på en platta på länge. Orden "I never get to London" sitter hårt i min hjärnbark. Även låten "Falling" som hon tidigare gjort tillsammans med The Sound Of Arrows har piffats upp och fått en mer soft och enkel stil med riktigt bra sång (I alla fall om man jämnför med resten av skivan). Jag fick nästan hjärtklappning när jag hörde de underbara tonerna, för den låten har varit en kärlek för mig enda sen den dagen jag fick min iPod.

Så sammanfattningvis så vill jag bara säga att det är en falsksångare och popbeats, men det är gjort med en sån stil att det inte går att låta bli. Lite som att hitta det charmiga i något annars ganska motbjudande eller läskigt, en skräckfilm som man bara måste se. Men jag skulle nog inte palla en hel konsert utan något annat emellan, det är gedigen pop men inget annat. Lady Gaga utan rösten, om vi nu ska förenkla och relatera.

Bästa spår: "Falling"

Det som släppts, avslöjats och krupit fram

2009-11-05T18:46:00.004+01:00

Torsdagar är på något sätt veckans bästa dag ibland, det brukar bjuda på mycket och man har tid med allt. Idag har jag till exempel fikat med typ åtta olika personer varav två som jag känt någorlunda, vilket var en stor framgång då jag i alla fall fick det jag ville få sagt i seriös väg och sedan inkluderade mig själv i diskussionerna som var väldigt interna ibland. Jag tror också bestämt att alla var medlem i SSU av någon anledning, men jag kan ha fel. Precis som jag imorse hade mina aningar om att en jag känner hade en släkting på Rix FM. Jag trodde verkligen den inte kunde vara sant, men faktiskt så var det hennes pappa som var nyhetsuppläsare där på riktigt. Snopen? minst sagt.

Annat kul med idag är att jag fått både rockmusik ifrån Warner, ett första utkast av intervjun och beskedet att mina beställda skivor idag har lämnat lagret och borde vara här på ön imorgon. Då ska jag i stort lyssna på Kent, Name The Pet och Montt Mardié så gott jag kan innan det är dags att jobba. Apropå jobb så jobbar jag torsdag till söndag med så väl skivor som garderob nästa vecka, jag vill kalla det för ett rent ekonomiskt veckoslut.

Alla vet att stormen kommer

2009-11-05T08:04:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Det är ju jätteroligt att det har snöat, för då är så gott som all min frihet borta. Cykeln är ett färdmedel som inte längre kommer kunna existera på grund av halka och ett visst motstånd, jag kan ioförsig idag ta bussen tio minuter innan vi börjar men det känns som om jag gett upp för lätt då. Och det är lite lurigt det där med att planera sitt färdmedel då man aldrig vet hur pass länge snön kommer ligg kvar, det lilla lagret som knappt täcker marken kan antingen frysa på och ligga kvar i dagar samtidigt som det ökas på hela tiden. Eller så försvinner allt över en förmiddag och det är samma höstväder som innan efter det.

Men nu släpper vi snön, den är fin så länge man slipper vara ivägen för dess herravälde. Just nu är jag mest trött och fundersam på vad den här dagen egentligen har att erbjuda. För imorgon så är det spanskaprov, vilket betyder att ikväll så råpluggar i stort sett hela klassen. Inklusive mig då jag behöver kunna någonting om allt det här med perfekt, gerundium och allt vad grammatiken nu har för beståndsdelar. I eftemiddag så ska jag fika och berätta för folk om Wisby FM:s "Sms-a-long" och planera lite då de fått en klar inblick i projektet. Med andra ord så gör jag inget annat än att förbereda för kommande stormar , och det känns som jag gjort exakt samma sak hela livet nu.

En sitcom mindre

2009-11-04T21:05:00.003+01:00

Jag har inte så mycket för mig känner jag, är besviken på de nya avsnitten av "Scrubs" där alla är annorlunda och man saknar den där riktiga humorn. vart tog JD:s tankeverksamhet vägen liksom? likadant med Turk som knappt syns i de nya avsnitten. Men det är ändå en bra serie, lite mindre utav det gamla bara. Eller okej jag ljuger, jag blir gråtfärdig över vad de har gjort med alla. Jag saknar Kelso på sjukhuset och alla är för bossiga, det är inte kul på något sätt! Det är den allra sista säsongen av serien och det har bara blivit mos av allting, jag saknar den där humorn som tidigare fick mig att vika av skratt.

Det finns så många minnen, alltifrån JD:s problem med att gå på toa då han svimmar till vaktmästarens paranoida monolog när han ska vakta en guldfisk. Fast den kortaste och bästa någonsin kan vara den så simpla "Death is always hanging around this hospital".

Ett berg av nyheter

2009-11-04T17:30:00.003+01:00

Foto: Universal music

Det är roligt vad mycket som kan hända på en onsdag, idag så släpptes det ett underbart roligt album som jag måste få lyssna igenom ordentligt. Weezer och deras "Ratitude" finns numera tillgängligt på Spotify och det var intressant de små bitarna jag hört. Det lär bli en hel de lordspex och annat kul i riktig gladrock från den stora världen. Jag vet dock inte vart mina skivor som jag hade beställt är, både den nya med Name The Pet och den med Montt Mardié syns inte till. Antagligen så ligger de och ruttnar på något lager, eller så har de precis paketerats och skickats iväg.

Min första pressrelease på det här nya programmet jag har blev idag ny pop ifrån Shakira, den andra singeln ifrån det kommande albumet "She wolf". Namnet är så enkelt som "Did it again" och får mig att tänka på Madonnas beats ifrån "Hard candy" och sliskig sång ifrån Fergie. Men det är en godkänd låt av Pharrell, en av de bättre produenterna i dagens divpopsamhälle. Fast frågan är varför den inte blev första singel? Mycket enklare och mer hitsäker än titelspåret och första singeln "She wolf" som kändes helt överdriven och äcklig.

Återgivandets gåva

2009-11-04T15:06:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Jag har idag blivit intervjuad, något som jag glömt berätta skulle ske idag faktiskt. För Magnus Ihreshog på kultursidorna i GT var idag förbi hos mig och pratade om allt från att vara tonåring till musik, det ska i slutändan bli två sidor i nästa fredags tidning. Och jag måste säga att det var väldigt mysigt att dricka vatten och vara så där djup som man kan vara då man sätter sitt ego i centrum och pratar om framtiden. Det snöade också ute, något som vi inte pratade om intervjun men ändå höll fokus på annars.

Något som var intressant att han skrev ner hela intervjun istället för att göra som andra och banda den, det blir en helt annan sak där man egentligen aldrig kan bevisa och exakt återge vad som sas i helhet. Sen vet jag inte hur pass exakt han skriver när det gäller mina ord, men det fick mig att tänka på vad som är enklast om man själv ska intervjua någon. Att bli felciterad är kanske det mest irriterande i hela världen då väldigt få upptäcker rättelsen.

Men nu är jag återigen ensam och väntar med spänning på resultatet, det är ju lite status att få vara med i en tidning som är tillgänglig för femtiotusen personer.

Minnet och ångesten

2009-11-03T23:04:00.003+01:00

Det var ett tag sen jag lyssnade på Her Space Holiday, nu var det dags att slå på världens skönaste låt "New kid revival". Jag minns när jag skulle beställa skivan och jag visste att det hette något med panda, kid och holiday. Alltså en bit av både album, låttitel och bandnamnet. Det blev rörigt för Mackan inne på Expert, men vi lyckades få till det till slut. Ungefär så minns jag det här albumet, det var även vid den gamla skivdisken om jag inte tänker helt fel. Ungefär så tänker jag när jag ser en gammal skiva jag köpt, när, var och hur typ. Lite halvt pointless men självklart intressant då det bevisar att jag har minne för obetydliga saker.

En annan sak, jag lider nog av sömnångest. För jag är trött och vill sova, men får panik varje gång jag går och lägger mig. Som om det skulle stoppa mig från att göra klart allt som behövs göras. Jag vet inte riktigt hur men det är bara lite ångestladdat att tänka tanken "Det där han jag inte med idag". Typ som mitt rum, det måste städas snarast möjligt. men nu börjar "Scrubs", så det får i alla fall vänta.

Dansen gör låten

2009-11-03T16:25:00.003+01:00

Det är för första gången på länge som jag är hemma före hela familjen på en tisdag. Jag njuter av hur man kan ha det så lugnt och skönt i allt ensamhet, troligen så är det hemma om ett par minuter. Jag sitter hur som helst och kollar in lite musiknyheter, nu i form av videos ifrån en viss megastjärna. Jag tror att alla någon gång har hört talas om Britney Spears och alla hennes skandaler, allt annat vore väl befängt. Det har spelats in en musikvideo till "3" som är den senaste singeln ifrån den här tjejen, och ni ska tro att jag är förvånad.

Vi ska gå tillbaka till mitten av det här decenniet då gaydisco var betydligt vanligare på dansgolven, alla kunde "Can't get you out of my head" utantill. Några kunde det senaste med Madonna, men självklart så dansade alla precis så som man gjorde i alla videos. Nu har Britney gått tillbaka till dessa rötter och skapat en ren dansvideo i en studiomiljö där man använt mest ljus och stolpar. Jag måste säga att själva grejen blir otroligt snygg, för jag är trött på alla dessa historier. Att vara på en cirkus, ett bröllop, i helvetet eller på ett flygplan känns helt ute. Man ska dansa och spela till musiken man gör, det är det stilrenaste man kan göra.

Jag kanske låter helt dum i huvudet med den här oldfashion-stilen är något av en favorit, vad är bättre att visa till musik än synkade danssteg eller ett snyggt bandsession ifrån en studio? Men rätt ljus, rätt klädsel och tillräckligt många vinklar så är det beroendeframkallade. Har man bara en kamera så kan man göra som Lykke Li och ta allt i en tagning. Länge leve dans-teve!

Rock-koll

2009-11-03T13:38:00.005+01:00

Jag har ett jättebra tips för alla som inte kan skriva sammanfattningar av böcker och speciella ämnen. Det är så pass enkelt att man hittar på ett sidospår som berör, typ rasism, sorg eller kanske miljöhotet. Sen börjar man på ämnet so övergår till en djup diskussion som kan relatera till innehållet i det du egentligen ska skriva om. På så sätt så har du en bra text helt utan kunskap om ämnet du borde veta något om. Fusk, men ändå ett bra knep för den med ambitionen att skriva om det man vill. Ni kanske kan gissa vad jag har gjort i en timme nu?

Och så ett annat jättebra tips, Eva i biblioteket har köpt in "1000 album du måste höra innan du dör". Efter massor av diskussioner så hanade vi på spåret döda musiker, och Eva visade mig något otroligt bra. Joy Division, förutom sjävla bandet så ska filmen om den döda sångaren ses snarast möjligt.

Mainstreamad morgon

2009-11-03T06:43:00.003+01:00

Veckans skörd när det gäller musiknyheter är rätt så intressant. Den inne håller inte de vanliga turnédatumen och alla märkliga nya satsningar som ingen har hört något om, de innehåller otroligt kända och talangfulla men ändå så extremt kommersiella artister. både EMD och Westlife (Som typ är samma sak, skillnaden ligger i åldern) släpper nya album nu i vinter. EMD:s är dock väldigt intressant ur den vinkeln att de nu med sin stämsång ska göra en svnesk julskiva där något form av översktot ska gå till organisationen Childhood, jag tror även det är samma organisation som fått stöd från något mjukt rågbröd en gång i tiden. Dock väldigt underhållande att tänka sig resultatet, inte av rågbrödet och det kanske då.

Roligare än så har jag då inte på tisdagsmorgonen, dock så har jag hunnit duschat, sätta ihop dagens radiomaterial och kollat igenom de viktigaste hemsidorna. Det kallas typ produktivitet och flyt, och jag är glad att jag för en gång skull har tillgång till det.

Good moodswings

2009-11-02T18:24:00.004+01:00

Foto: Enmilsten

Att mitt humör svänger snabbare än ljudvågor visste vi redan, men att det verkligen går från botten till toppen i två enkla steg är något nytt. Clara var nämligen nyss förbi med mina skivor som hon lånat, och min födelsedagspresent! Hon passade på att köpa "The Knife" med gruppen som har samma namn när hon var i Stockholm senast då det var en skiva jag ville ha. Så stort tack till henne, hon byggde verkligen upp stämningen för den verkliga överraskningen. Världens bästa kille på Sony Music har nu äntligen fått mig uppskriven på deras releaseprogram, vilket betyder att jag nu har ett program där alla pressreleaser i form av text och promo-låtar hamnar. Smiley faces everywhere typ.

Sen när vi ändå är inne på glädje så måste jag säga att nu när jag lyckats få till alla skavanker och hörn så är Windows 7 otroligt snyggt och lätthanterligt. Samtidigt som jag höjde min skärm drygt tre decimeter så blev det en helt ny upplevelse att sitta vid datorn. Så nu är jag i alla fall igång, varisig resten av världen vill det eller inte.

Meningslösa veckodagar

2009-11-02T15:44:00.004+01:00

Jag sitter och kollar igenom min att göra-lista, det är löjligt hur lite jag ska göra utöver att blogga, spela in radio och det vanliga jobben varje vecka. Mitt schema är i stort sett att sitta vid datorn och förbereda inför alla musiktillfällen som kräver ett usb med filer (På två veckor så handlar det om fem tillfällen). Just denna vecka så ska jag bara återställa innehållet i mina datorer och städa ur lådorna i mitt rum. Livet i ett nötskal alltså, blogga, städa och se glad ut. Att jag för tillfället inte kan sköta min mail gör det hela lite jobbigare då både pressreleaser och mail ifrån personer som vill ge bort materiel och annat kul ligger kvar i någon server hos Telia.

Att jag inte kan fixa min mail själv beror på att jag kan ingenting om de där inställningarna som ska vara i Office-programmet och därmed måste ta hjälp av familjen. Jag försökte själv för ett tag sen men höll på att bryta ihop då mitt tålamod tröt ganska snabbt. Sen kan jag också ha tappar bort mitt användarnamn och lösenord, för senast jag såg den så var den ute i friggeboden och Anton lade undan den då han såg att det var något hemligstämplat. Han yttrade då orden "Det där kanske jag inte ska läsa så mycket mer av", jag minns inte så mycket mer än så av det pappret.

Happyland - "En äcklig popskiva" (Modern storbandspop)

2009-11-01T23:57:00.000+01:00

Foto: Sony Music

Vi minns alla Amanda Jenssen, kanske inte för hennes debutalbum, eller för hennes sommarturné. Men hon var med i "Idol" och körde över alla med sina briljanta covers på "Tainted love", "Hallelujah" och "Suspicious minds". Den sistnämnda är en låt som alla vet att den gospelsinfluerade, rockiga tjejtjusaren gjorde för ganska länge sen. Att han tackat Boston för sista gången och sedan somnat in vet vi alla, efter sig lämnade han en inspirationskälla som en liten flicka ifrån Lund tog hand om och vårdade väl. Så nu när hon släpper "Happyland" kan man ganska snabbt dra paralleller till Elvis Presleys gamla stil, men det finns ett problem i det hela.

Om man tar och jämnför sextio- samt sjuttotalet med 2009 så kommer man hitta en viss utveckling i musikskapandet. Det är just det som sätter stopp för dessa vacka melodier. "Save me for a day" och "The end" är låtar som med en lite mer ostädad och rå mixning skulle låta helt underbart, just nu hör jag bara en ren popversion ifrån någon större och välmöblerad studio i Stockholm. Och det irriterar mig, jag blir rent av förbannad på det här.

Att verkligen städa upp låtar och se till att det bara är melodier kvar, helt utan skavanker och fläckar är något som borde vara förbjudet. För det finns ingen charm i det hela, ungefär som att ta bort det där lilla lagret med damm i ett tonårsrum. i spår som "Charlie" och "Autopilot" kan man upptäcka att det finns en rå känsla, men det är inte ens i närheten av det jag är ute efter. Och jag vet att jag kan påpeka konstiga saker, men om den där rösten finns, de där låtarna finns, varför ska då den jävla slutmixen låta som om man digitalt gjort en äcklig popskiva. Jag är ioförsig inget geni på studioteknik, men jag tror att man faktiskt kan vara lite mindre noggrann med alla pålägg.

"Gillar man inte skivan så gillar man inte mig" sa Amanda Jenssen i en intervju, och jag kan säga att jag gillar henne väldigt mycket. Men hon skulle må bra av att inte ta en dusch på några veckor, supa ner sig och börja se lite mer förjävlig ut. Annars, toppen!

Bästa spår: "The End" / "Charlie"

Se det ifrån den ljusa(re) sidan

2009-11-01T22:53:00.003+01:00

Jag har glömt berätta hur det gick inne i stan på innebandyn idag! Man skulle kunna tro att det gick så dåligt så jag inte vill tala om det, men fy fan vilket tryck det var för en gång skull. När Visby IBK hade vänt matchen från att först jämna ut till fyra - fyra innan de tog över och bara vann men nio - sex. Jag kunde i stort sett bara spela som fan och få alla att klappa, det var helt otroligt roligt att folk för en gång skull fattade att det fanns musik att klappa till! Det är lite tråkigt att man vet att inte lär bli så här varje vecka, men har man tur så kanske det sker något liknande innan man är klar med säsongen.

Och så blev jag lite rikare idag, massor av lön trillade in ifrån innebandyspelningarna, nu väntar jag bara på typ samma summa ifrån hockeyn och så blir det garderobspengar om tjugofem dagar. Just nu så är jag fortfarande lite småsur på mina dator, eller jag var fly förbannad nyss. Men genom att bara glömma bort det och skriva om dagens glada aktiviteter så lyckades jag nästan glömma bort det. Jag har en gammal Youtube-klassiker ifrån bloggarkivet som jag lägger upp i samband med min nyfunna insikt.

Sondagsritualen

2009-11-01T17:28:00.003+01:00

Det är märkligt hur fort en dag kan gå, helt plötsligt så sitter jag här vid mitt nya ultimata "kontor" där jag samlat så väl datorer som prylar av alla dess slag. Att jag nu får nackspärr av att titta upp mot skärmen istället för ner är en grymt rolig upplevelse, ungefär som att jag hittade min bortglömda digitala fotoram som som jag nu skaka liv i med hjälp av lite bilder. Jag jobbar just nu på att få allting att se bra ut, och hitta snygga färger som passar i datorernas teman. Tillsammans med Jenny Wilson så blir det rätt trevligt i höstmörkret.

Och jag måste bara passa på och göra den vanliga söndagsritualen där man får samma panikångest över att det snart är dags för vardag igen och att man inte hunnit med ett jota trots att man haft hela två dagar på sig. Det är som att timmarna bara försvinner, man tänker att man hinner men helt plötsligt så hoppar klockan över ett klockslag och allting blir helt konstigt. Jag gick precis med i Facebook-gruppen "Vi som alltid är ute i sista sekunden, fast vi hade gott om tid från början". Det är ungefär så mina helger fungerar, mer eller mindre exakt faktiskt.

Det är väl bara söndag igen

2009-11-01T11:08:00.003+01:00

Om drygt tio minuter så går cykeln, då ska jag till stan och fullfölja veckans allra sista jobb innan jag kan komma hem och ta det lungt. Eller det kanske är att överdriva, jag ska nämligen mer duscha och göra klart det här projektet med datorerna som jag påbörjat. Alla program ska in igen och så måste jag leta tillbaka gamla program, filer och sånt som nu ligger i en klump på en stor hårddisk och gömt långt bak i datorerna. Jag har även nu på morgonen satt ihop ett usb-minne till dagens match, det och en handfull skivor så kan jag faktiskt klara av persen med innebandy. Och det är så att idag så ska jag så till att jag och min arbetsgivare (Eller vad jag nu ska kalla honom) prata pengar, det börjar ju närma sig löningsdags.

Annat som är på gång är faktiskt att jag ska beställa nästa veckas skivor. Det blir Name The Pet, Kent och Monnt Mardié, lite av en elektronisk och spulig men ledsen blandning av musik.

Som Clara en gång sa: "Kul att man träffar, självfive!"

2009-10-31T19:22:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Datorer är så himla smidiga, jag har idag jobbar på att få igång allt ifrån bärbara hårddiskar till operativsystem och nätverksanslutningar. Just nu letat jag folk till en filmkväll samtidigt som jag dränks i sladdar som ska "underlätta" för mig när jag vill koppla mina högtalare inne i rummet till en annan ljudkälla. Jag säger bara bra jobbat, det är drygt sjuttio procent kvar av jobbet med de här datorerna. Med andra ord så ska jag ta en paus och fortsätta hela natten. Sömn är nämligen för veklingar, har jag i alla fall hört. Och en annan sak när vi ändå pratar datorer, visste ni att de gör det lilla utrymmet man sitter i väldigt varmt?

Som ni ser på bilden ovan så har jag byggt ett litet "kontor" med skärmar och sladdar för att på ett eller annat sätt få till den här djävulska oredan. Spotify rullar på med massor av gamla spellistor som jag gjort för tråkiga stunder, inget är som det ska vara i den här lilla hålan. Jag känner mig som en nörd uta kunskaper, en sån kallad tönt alltså. Jag frågar mig själv varför jag köpt det här och inte bara gick ut i friggeboden och började jobba på musikarbetet till skolan.

Shopoholic technologicfreak

2009-10-31T13:46:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Jag är dum i huvudet, det är nu bevisat på alla möjliga sätt och vis. På ungefär två timmar har jag bränt tretusen kronor och sitter nu som ett fån här hemma med ett leende på läpparna. Jag har köpt en hårddisk på en hel terrabyte, en usb-hub samt operativsystemet Windows 7. Min eftermiddag lyder som följande om man ska dra det i stora drag: Lägga över drygt tiotusen bildfiler och femtusen ljudfiler på min nya hårddisk som sedan ska sorteras upp och få struktur. Sen installera mitt nya operativsystem på två datorer, samt ordna upp med hubben ute i friggeboden så Mac-datorn och alla sladdar kan vara ikopplade klanderfritt. En kväll för en datornörd typ, och jag är tyvärr den typen som vill kunna men inte kan ett skit.

Därför har jag bestämt mig för att försöka, göra en kopp med chailatte och bara se på när det laddar. Sen så slår jag på Frida Hyvönens "Silence is wild" som bara får rulla i all frid då procenterna tickar. För så svårt kan det inte vara?

Weekend

2009-10-31T11:31:00.003+01:00

Lördag och schemat är helt tomt, jag kan välja på att cykla till stan och att inte det, typ. Det är ganska skönt att inte ha något planerat, men man känner sig som om man är helt utan liv när man bara sitter i Vibble och verkligen inte har kontakt med någon om någonting. Vad man nu skulle kunna vilja konferera om och förbereda på en lördag vet jag inte, jag är troligen den enda som känner mig som mest produktiv på helger och lediga dagar. Men med tanke på att det är röd dag så kanske man inte kan göra så mycket då allting valt att stänga igen, typiskt butiksägare.

Just nu så funderar jag igenom min dag samtidigt som jag lyssnar på Basement Jaxx, en grupp som väldigt gärna snor detaljer ifrån kända låtar. Att bara använda melodin ifrån Kiss "Heavens on fire" som synthbas-slinga och just textraden "She's a maniac, maniac on the dancefloor" från det klassiska filmsoundtracket är en väldigt märklig taktik som faktiskt fungerar. Det här kan låta konstigt men man kan låten utan att egentligen kunna den, igenkänningsmoment ger allting en rejäl puff.

Megadissen

2009-10-30T23:39:00.003+01:00

Foto: Mårten Levin

Jag hade tänkt recensera "Happyland", men om jag tar mig tid imorgon att göra någonting återstår att se. Just nu ska jag ganska kort motivera varför fredagar suger. För det första så är det en lång skoldag, för det andra är jag hemma kanske två-tre timmar på hela dagen, för det tredje så är min myskväll helt ruinerad av att jag måste jobba och tjäna pengar. Den dag jag bara kan lägga mig ner i en soffa och glömma vad pengar och extraknäck är så kan jag dö lycklig, jag lovar och svär att jag bara vill ha ett flexibelt och kreativt vardagsjobb så kan jag skratta sen. Fram tills den dagen så suger de flesta veckodagarna på ett eller annat sätt.

Jag har förutom mina vanliga aktiviteter även fotograferat på en kyrkogård ikväll, det är läskigt att gå in där trots att man vet att alla är stendöda där under jorden. Själva kyrkogården låg mitt i stan omgivet av hus och vägar, men att bara vara där inne fick mig att rysa till lite. Apropå rysningar så spelade Kent i "Skavlan" tidigare ikväll, det sög så otroligt mycket att jag höll på att spy. Bra sång, bra spel men en urusel låt på alla sätt och vis. Jag har aldrig hört på"Svarta linjer" förut (Den är så vitt jag kan förstå en ny låt) och hoppas att jag slipper höra den igen. Fy fan alltså, det var inte kul på något sätt!

Guiden till att samla hat

2009-10-30T15:41:00.003+01:00

Jag har inte varit särskilt glad de senaste dagarna, och tro fan inte att det är bättre idag. Jag säger bara fy fan vilken jävla dag det här har varit, jag uppfattar just nu exakt alla mänskliga varelser som störande och kompletta idioter. Att jag ska sova direkt när jag kommer hem ikväll är ett faktum, för jag hatar verkligen den här dagen på alla möjliga vis. Vad är felet då? Jo, förutom att det är just fredag och jag har ett kasst schema i ytterligare ett halvår så är allting emot mig. Det gäller såväl HTML-koder som cyklar, affärer, vinden, vädret, varmvattenberedaren och sist men inte minst mitt eget huvud. Jag kan inte tänka klart på något plan, vilket är otroligt jobbigt.

Jag lyssnar på Lady Gagas nya singel "Bad romance" som är extremt gapig och äcklig, till mestadels i alla fall. Hennes röst påminner väldigt starkt om Sarah Dawn Finers när introt drar igång, sen övergår det i någon technoknullad brittisk b-kändistjej och slutar i en kraft som jag bara älskar. Med andra och bättre ord en väldigt ojämn och intakt singel som bygger på sångmelodin, beatet är lika utslitet och anonymt som vaniljglass.

Popgudinnans nya låt

2009-10-29T22:21:00.005+01:00

Jag inväntar just nu att "Scrubs" ska visa sina två nattliga avsnitt så jag sen kan gå och lägga mig. Men före det så ska jag snabbt plocka ihop en hel back med skivor till morgondagens hockeymatch, det är så krångligt det där med cd:s. Sen att det är kvalité och på riktigt är ju en annan sak, men ibland vore det enklare att släpa på en dator. Men jag är ioförsig inte lat när det gäller just förflyttning av saker och framför allt förflyttning av mig själv, det är nog skillnaden mellan dessa laptop-personer och mig tror jag. Men nu var det inte det som var grejen med inlägget, jag fastnade bara där.

Jag har lyssnat på Lykke Lis nya låt "Possibility" som ska vara med i den nya "Twilight"-filmen. Och jag som är ett stort fan sen något år tillbaka (Jag har faktiskt henne att tacka för den musik jag lyssnar på idag) måste bara fråga vart hon tagit vägen? Lyssnar man på "Silent my song" så blir man hänförd av hur jävla bra hon är. Den här nya låten är dock inte alls lika slående, inte på långa vägar. För hon har sin röst, stämningen och faktiskt de där trevliga tågljuden som återanvänds överallt i hennes musik. Men jag hittar inte pulsen, trots att jag hör hjärtat slå.

Lyssna själva och avgör vad ni tycker.

Öronfetma

2009-10-29T18:46:00.003+01:00

Foto: Sony Music

Den här kvällen känns fantastiskt, jag har nämligen köpt sex stycken skivor idag. Mina födelsedagspengar gick oavkortat till musik i helt olika stilar. Markus i kassan kommenterade mitt av av att blanda Basement Jaxx med Florence Valentin, det var nämligen en smula ovanligt. Jag köpte även Seasick Steves nya, som jag förövrigt trodde var hans gamla då jag förväntade mig den nya i december. Sen så blev det lite äldre saker som jag glömt bort att köpa, Weezer och Sophie Zelmani med deras senaste (Fast de idag inte är så nya). Det är alltså soulig technopop indiepop, indierock, blues och gud-vet-vad-jag-ska-kalla-de-lugna-tonerna.

Men den allra sista är det mest intressanta köpet idag, Bob Dylans nya jul-cd "Christmas in the heart" är något jag inte vet hur jag ska hantera. Den ligger just nu lägst ner i högen av skivor jag ska lyssna på förr eller senare, och jag vågar inte ens kolla på den då det verkar så absurt. Den första julskivan varje år brukar vara den som är den mest kommersiella och ojuliga då den måste vara inspelad då vissa fortfarande gick runt i shorts och drack lådvin. Så nu är jag osäker, gubben är ju ändå urgrym på det han gör.

Homosexuella fjällor (Krokodilfjäll alltså)

2009-10-29T16:52:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Skit i rubriken, och försök att glöm bilden ovan. Jag har haft världens sämsta bildlektion idag då absolut inget har gått rätt. Jag insåg nämligen att jag kan rita på fri hand men inte försöka med att måla av något, min jättetuffa knubbsäl som stod upp och hade hatt var faktiskt grymt skicklig. Fast gud uppfattade nog antingen den eller min krokodil som stötande, för direkt efter lektionen så gav han mig en knuff ute i kylan så jag ramlade med cykeln och rev sönder så väl vantar som händer. Jag uppfattar det som om jag aldrig mer ska rita något i hela mitt liv med mina händer, särskilt om jag har något fånigt namn som "Homokrokodilen" till den. Simple as math, be nice.

Nu ska jag hur som helst tvätta såren, värma mig och sist men inte minst se på "Scrubs"!

Klaga lite mera va?

2009-10-28T21:55:00.003+01:00

Jag sitter i en väldigt meningslös sits, det är ganska trist så där på onsdagskvällen. På gården gjorde vi ikväll Sovlakispett och klyftpotatis vilket var hur gott som helst, jag blev lite kär i de kryddiga karrébitarna. Men förutom det så har dagen egentligen bara varit ren skit, inte en god händelse har egentligen valt att visa sig idag. Jag lyssnar på Montt Mardié och tänker att man fan ska sova snart. Sovmorgon har man också imorgon, vilket är en enorm lättnad för mig som känner att det snart spricker. Det känns som om just den här veckan faktiskt är som en liten halvsåsig tid då man bara tar det lungt. Forskare påstår att det är på grund av att vi ställer om klockan, själv vet jag inte riktigt om jag tror på det.

Om ni inte hängt med med idag så har jag bland annat missat lunchen, nästan försovit mig och även totalt tappat kontrollen på vad jag egenligen har för projekt igång. Jag måste sätta mig ner, göra en lista och ta fram allt som behöver göras. Det är allt ifrån klassresor till radioevent och innebandy på gång, jag är just nu helt ointresserad av samtliga.

Min skola

2009-10-28T14:55:00.008+01:00

Foto: Södervärnskolan

Idag har jag råkat ut för en hjärtattack, eller det kändes i alla fall som om hjärtat hoppade ut när jag idag tappade bort min klass i skolan. Tro det eller ej men jag höll på att bryta ihop totalt när jag inte hade någon koll alls. För efter dagens musiklektion så stannade jag och pratade med Lars om diverse metoder och sätt att redovisa på, sen så började jag gå mot svenskan när jag mötte Emilia som försöker sälja trisslotter till mig. Det tar kanske mellan fem och tio minuter innan jag varit så dryg så hon nästan ger upp, sen fortsätter färden mot svenskan. Jag passerar skåpet där jag hämtar böckerna och plötsligt upptäcker att min klass redan gått in. Eller jag tror det, för när jag går fram till dörren så är det tomt i klassrummet.

En snabb och vålsam färd genom korridoren där datorsalarna ska kollas börjar tills jag måste börja fråga för att jag ska få någon som helst aning. Alla som jag frågar skakar antigen på huvudet eller säger att de gick ner en våning, dit jag sen också for som en stormvind. Jag blandar in alla jag möter och frågar nästan hysteriskt tills jag plötsligt kommer på att vi har engelska före svenskan (Som jag faktiskt sitter på nu). Så med nyckeln i högsta hugg retererar jag till skåpet och skaffar fram mina engelskaböcker för att hitta fram till engelskaklassrummet i skolans andra byggnad. Vad tror ni händer när jag knackar på dörren? Inte en jävel öppnar, och dessutom så är det låst! Jag börjar vid det här laget få panik och återgår till huvudbyggnaden där jag kollar på schemat och inser att något inte stämmer.

Enligt schemat (Som jag inte visste var gammalt) så har vi fortfarande musik, men vi gick alla därifrån för väldigt länge sen. Så jag springer vidare och tänker febrilt tills jag nästan bryter ihop på riktigt. Väl uppe vid skåpet så möts jag av en uppenbarelse. En uppenbarelse så hemsk att jag faktiskt bara sätter mig ner och säger att "Den här jävla dagen är ta mig fan helt fucking jävla värdelös". Vi har lunch, en kort lunch på knappt en halvtimme som vi flyttade någon gång innan lovet. Så nu sitter jag där och har precis missat lunchen. En av lärarna ger mig ett äpple och säger att hon ska trycka upp ett schema till mig.

Nu är jag bitter, bortgjord och helt blåst. Onsdagar suger, helt klart.

Skitjobbigt (Som vanligt)

2009-10-28T07:09:00.004+01:00

Jag lovar er att den här onsdagen kommer bli lång, lika lång som ett billigt bigpack-rep ifrån Rusta. Jag kommer inte klara av det här känner jag just nu, onsdagar är helt olidliga! Hur alla riktigt jobbiga ämnen lyckats ta massor av plats tillsammans med jobbiga mellanmjölksraster och sedan lyckats kombinerat sig till en helvetes dag är näst intill omöjligt, sen att vi också ska göra ett glosförhör som jag vet att jag absolut inte kan och ha den där längdhoppningen som jag alltid har svårt för är bara pricken över i:et. Nej, jag vill sova och bara hoppas att någon annat går dit och gör allting åt mig, mer kräver jag inte.

Fast det som verkligen tynger mig är årets beslut att inte sända Grammisgalan, eller ens sälj biljetter till allmänheten. Det känns som en SVT-grej att visa den av någon anledning. Lite som de sänder Guldbagge-galan och P3-guld så borde de även få chansen att göra Grammisgalan lite bättre än den varit. Jag vill helt enkelt se galan, det är min rättighet som svensk skivkonsument att få veta vilka som får priserna live. Besviken? räkna med det.

Hej du okände kritiker!

2009-10-27T21:07:00.003+01:00

Foto: Warner Music Sweden

Det här inlägget är riktat till Kerstin, en tjej som kommenterat ett av mina inlägg på ett sätt som får mig att känna att jag bara måste svara, så hoppas du läser det här nu då du inte lämnade någon form av länk så jag kan höra av mig till dig. För så som du skriver i din kommentar så uppfattar jag det som att du inte håller med mig när jag säger att "21:st century breakdown" är en väldigt bra skiva av Green Day. Det har jag faktiskt redan skrivit i min recension, för den går i stort ut på att jag berättar varför skivan är bra. Så du kan läsa den igen om du vill, men jag ska också ge dig en lite enklare och upprepande förklaring här och nu.

Billie Joe Armstrong och hans gäng har skapat en euforisk punkplatta med otroligt många bra ballader. Det är en kort översyn som vem som helst kan konstatera, men jag vill gå djupare. För jag älskar konceptet som är lite inne på krigsstigen, men där man i slutändan låter kärleken hitta hem. Christian och Gloria är huvudpersonerna i dramat och man har blandat hårda och mjuka punklåtar som blandar allt ifrån hits av My Chemical Romance till Smash Mouth och Jimmy Eat World. Nu ska jag dock inte påstå att dessa band var först, för Green Day är rätt mycket äldre än vissa av dessa och har en liten vana inne.

Det är en solklar partyplatta med emotionella, arga och glada känslor som spirar spår efter spår. Mest för att trummorna och pianot får lyftas fram i flera låtar och skapa en egen liten rymd som inte riktigt går att förklara. Jag har beskrivit "Viva la gloria!" och "Murder city" som de bästa spåren vilket jag står för. För flera jag känner var på Green Day när de var i Stockholm, och de älskade varje sekund. Jag pratade idag med min australienske vän på radion Jay som berättade hur han så gärna velat gå men helt enkelt inte hunnit boka i tid. Vi satt och lyssnade på skivan litegrann och konstaterade att skivan var bra. Jag kan hålla med om att vissa spår är skit, men briljansen överglänser allting i en ambitiös skugga som vägrar försvinna.

Du säger själv att skivan är jättedålig och det bara är massor av kasst material. Men det jag vill ha av dig är argument, för precis som jag skriver vad jag tycker så vill jag ha påpekningar på vad som inte stämmer och hur du tänker. Inget är rätt eller fel för att man säger det, men med argument så kan man övertyga och övertygas. Så tack för kritiken, men var mer konservativ och ingående.

Jag väntar också hängivet på svar!

Löven blåser bort

2009-10-27T16:04:00.003+01:00

Då var man äntligen hemma, mörkret har nästan resan lagt sig och man bara känner att kylan är på väg. Så att komma hem innan det värsta bryter ut känns som en trygghet, att bara slöa vid datorn och inte tänka på något är underbart. Jag slog på Wolfmothers nya album "Cosmic egg" precis och diggar lite lätt med i den klassiska Iron Madien-rocken som jag kallar den. Det är dock lite mer tillbakahållet, man märker att trummorna inte riktigt når ut som det gjorde på den gamla goda tiden. Men bra skit, melodiskt och fint typ. Lite skillnad mellan den och Pinks "Funhouse", jag hittade nämligen en såkallad "Tour-edition" och förstår inte riktigt den egentliga skillnaden. Den finns, men vad är meningen med att släppa den så meningslöst enkla som en hel ny platta?

I övrigt så måste jag snart börja fotografera höstbilder, medan chansen finns. För löven rasar i en väldig fart och är nog snart ganska sällsynta där på grenarna. Jag minns att det fanns en del på min födelsedag förra året, men iår känns det som om det blivit mycket tunnare där uppe.

Jag har gjort läxan!

2009-10-27T07:19:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Jag har lyckats hitta mina hjänkapacitet någonstans bland allt skräp och tagit reda på vart alla de påhittade spanjorerna bor. Det känns som en liten vinst då jag faktiskt sovit bort hela gårdagen och min morgon är något tajt alla gånger. Så med Lykke Li i högtalarna ger jag mig av mot skolan med en enda fråga. Finns det bara ett litet antal olika namn i Spanien? För om våra skolexempel inte får nya namn snart så kommer jag börja blanda ihop dem och ge dem personligheter som skiljer dem åt i alla lägen.

Tillbaka i lovsdvala

2009-10-27T00:03:00.001+01:00

Jag somnade efter kvällsmaten, nu klockan elva vaknade jag och trodde det var morgon och dags för att gå till skolan. Nu ska jag alltså försöka somna om och hamna i dygnsrytmen som jag precis hoppat ur. Av allt jag lyckats med så är det här nog det mest patetiska, faktiskt. Dock så passade jag på att slänga ihop radioschemat för imorgon så man slipper sitta och trava med det på morgonen, det "Scrubs" och glass är ungefär vad min klarvakna timme har handlat om. Och nu ska den på något sätt få ett slut, för jag tänker inte sitta uppe och importera The Beatles-plattor halva natten.

Jag hittade en ny låt ifrån Them Croocked Vultures kommande platta (Sjuttonde november för er som bryr er). Den heter "New fang" och har precis som sin föregångare i singelväg fått fågelhuvuden om signatur. Det blir lite som en mer avancerad och läskigare The Knife-teckning. Och för att slänga in fler namn så är just det här bandet ännu supergrupp där man verkligen tagit ganska udda storheter inom den alternativa och lite hårdare rocksektorn för att skapa något fräscht. Ett bra exempel är Jack Whites projekt The Dead Weather, ett dåligt är Chickenfoot. Hur bra det här kan bli återstår bara att se, det handlar ju mycket om kombinationen.

Höstmörker och solsken

2009-10-26T16:16:00.003+01:00

Foto: Sonia Grace

Det är nu ganska exakt ett år sen jag köpte och lyssnade in de två dunderdebuterna ifrån Glasvegas och Nordpolen. Och jag känner nu att det kommer tillbaka i en liten våg, då det faktiskt är väldigt höstig och deprimerande musik. Ungefär som när jag även denna sommar plockade fram Markus Krunegård, Annika Norlins båda pop-profiler och allmän dansmusik så letar jag upp det lite mer mollbaserade och djupare i höstmörkret. Det är en ganska trevlig sak att göra, ungefär som när julen står för dörren och man börjar plocka fram julskivorna.

Fast den stora nackdelen är att man under dessa tider snöar in väldigt lätt på den musik man lyssnar på. Det blir mindre och mindre variation, man kan till och med hålla sig till en skiva i flera dagar utan att ens tänka på annat. Det är faktiskt väldigt tråkigt, och rent av besvärligt då man inte får ur sig så mycket tips och idéer när man ska ha fram nya bloggtexter och även samtalsämnen med sina vänner. Just den skivan man lyssnar på kan bli det enda solskenet i en annars grå dag. Och det har Glasvegas tänkt på och lånat in.

Den gamla, gamla, gamla "You are my only sunshine" finns i otaligt många versioner gjorda av alla möjliga bra personer. Bing Crosby, Bob Dylan och Johnny Cash är exempel. I "Flower and fotball tops" går den enkla textraden "You are my sunshine, my only sunshine. You make me happy when skies are gray...". Världens kortaste cover insnärjd i en förövrigt gudomligt bra låt, jag ställer mig upp och applåderar.

En duracellkanin

2009-10-26T07:03:00.003+01:00

Jag vänjer mig vid tanken, tanken att jag ska in till skolan snart. Jag ska rivstarta med världens drygaste engelska och ha världens idrott, och kemi. Jag hatar måndagar, för från och med den dagen och ända fram till onsdag så är det bara skit på schemat. Jag skulle faktiskt lika gärna kunna sammanfatta dagarna med ett enda "Jag kommer aldrig någonsin ha nytta för det här ute i verkliga livet". Typ så tänker jag just nu, för det är så svinigt att sitta här i sängen och veta vart dagen är på väg. Fast jag är inte särskilt trött dock, det är något med att jag lever efter den här batteritekniken. För varje dag som går så blir det segare och segare, tills jag en dag bara ligger kvar och sover ut.

Jag sitter nu när jag faktiskt har tid och kollar på lite skivor som ska släppas, det handlar dock mest om musik för den större massan. För Kent toppar alla listor när det gäller förbokningen, tätt följt av Michael Jackson och hans soundtrack. Norah Jones, Kraftwerk, Jill Johnson och Peter Jöback är sånt som ligger och väntar på att komma ut i butikerna, ni förstår inte hur tråkigt jag tycker att de aktuella skivsläppen är. Jag tror själv att de kommande veckorna blir som en återhämtningstid då jag letar upp skivor som jag glömt att köpa. Frågan är bara när vädret tänker vara så pass fint att man vara på stan.

Det är alltså måndag morgon, och nu har veckan börjat.

Happyface!

2009-10-26T00:00:00.003+01:00

Foto: Enmilsten

Just när den här meningen skrivs så övergår min födelsedag till en vanlig måndag. Jag är tillbaka på banan och det mesta är precis som vanligt. Jag kan inte någonting om våra sinnen, vilket betyder att provet på tisdag går åt helvete. Min text om praktiken måste jäktas fram fortast möjligt och så ska jag dra vidare på såväl projekt klassresa som projekt rädda radion. Jag ställer mig frågan varför jag håller på och tar initiativ just nu, det är nästan lite jobbigt rent psykiskt att ha saker på hjärnan. Som tanken "Oj jag måste maila honom om det där" eller "Oj den ska vara inne då". Jag behöver något där man tar sin egen tid att göra det man vill utan att behöva tänka framåt. En oviss framtid utan en enda deadline är vad jag behöver, typ.

I alla fall så spelar Madness på "Later with jools", innan så satt jag och myste till Bat For Lashes som är en otroligt duktig tjej. "Sleep alone" ifrån hennes senaste album är rent örongodis. Jag har ingen direkt sovlust, så jag kollar igenom diverse hemsidor och komponerar klart en spellista som jag bara lagrat roliga låtar i. Jag kommer inte så långt, men kan faktiskt bjuda på de låtar som nu ligger där. Inga nyheter direkt, bara moderna klassiker och hits.

Lyssna in "Yeah!" här.

Mjölkvisp

2009-10-25T19:10:00.002+01:00

Foto: Enmilsten

Jag har idag fått följande, förutom min box med The Beatles så har jag nya vita skor, en quadrilogi med "X-men"-filmer , två exemplar av Dan Browns "Den försvunna symbolen", lotter, en ros, ett nummer av King, en glass ifrån Ben & Jerry, presentkort, pengar, en laptopbräda och sist men minte minst en visp till mjölk. Nu kan jag alltså med andra ord ha en fullt metrosexuell kväll med bilder på dunjackor och en latte i handen. Lite dömade just nu? Kanske det, men det är riktat mot mig själv också. På så sätt så är jag elak mot mig själv och då blir det menat som en oseriös liten hint, smart va? Frågan är om det håller i rätten.

Men mamma håller på att göra mat, något som jag inte kommer klara av att få i mig efter dagens stora fika. Sen klockan två idag så har det varit konstant med folk som ätit tårta, kakor och druckit kaffe här fram till nu, Anne och Danne gick nyss hem så att lugnet kunde lägga sig och jag åter igen fick ta plats i sängen. Något som jag längtat efter sen imorse, men fyller man år så är det tydligen plikt på att träffa folk. Jag försökte faktiskt lägga mig ner med min kusin som såg på "Ice age", men det tog inte lång tid innan den saken inte ville se mer. Småbarn är som politiker ibland.

Och apropå politik, kan någon förklara för mig vem den här Anton Adele är?

Sjung en sång om ålderns stigande grad

2009-10-25T10:34:00.005+01:00

Foto: Enmilsten

Ha den äran till mig, ha den äran till mig. Ha den äran lilla jag, ha den äran idag. Nu så är det årets mest egotrippade dag för min del, det går i stort sett ut på att alla ska säga grattis till mig och ge mig saker, typ. Lite roligt ifall man ser det ur en beroende synvinkel, men med tanke på hur länge vi haft den här traditionen med födelsedagar så är det inte konstigt att vi inte tycker det är konstigt alls. Men jag ska faktiskt inte klaga då den startat otroligt bra, reda inatt strax efter tolv så fick jag tårta, kramar och glada miner medan jag spelade skivor. Som också var det roligaste jag gjort på hela hösten. För i början så hängde alla nyvuxna kvar och körde järnet innan de äldre tog över och jag fick spela alla klassiker jag kunde hitta. Det är en sån otroligt good feeling i det hela.

Nu på morgonen så har min Facebook invaderats, än så länge av tjugotre grattisönskningar (Ja jag håller faktiskt räkningen!). de flesta kom tydligen in någon gång inatt, sen hur folk orkat vara uppe innan nu och tagit sig tid att skriva ett loggmeddelande till mig har jag ingen aning om. Men man måste ändå svara på alla, det är väl en ren Facebook-formalitet? Familjen släppte lös hunden och sen så fick jag lite allt möjligt i presentväg. En film, choklad från garaget (Min lillebror ville nämligen hitta på något eget att ge mig), nya vita skor och självklart den stora, feta och maffiga boxen med The Beatles. Den har verkligen allt som en box ska ha, förutom musiken då så är det ett magnetiskt lock och små tygflörpar som hjälper till att lyfta upp skivorna så man kan plocka dem hur enkelt som helst.

Jag säger då det, en helt fantastisk låda som jag ska leka med in till småtimmarna ikväll. Ni kan nog förstå mig när ni ser bilderna ovan. Men häng i så kommer det fler roliga bilder ifrån den lilla sakhögen jag samlar på mig idag.

Höstlov och ovanor

2009-10-24T16:39:00.005+02:00

Foto: Enmilsten

Jobba, sitta vaken, sova, jobba, sova, sitta vaken och till sist inte veta vart man ska ta vägen. Ordningen kanske inte är som den i verkligheten, men det är ändå bara en sak jag är ute efter med dessa upprabblade verb. Jag har inte haft en normal dag sen före praktiken känns det som, bara massa märkliga sovtider och aktiviteter som verkligen inte tillhör vardagen. En massa oregelbundna saker som lagt sig på varandra och bildat ett nytt mönster av vanor, jag hatar kort och gott tre veckor av variation. Till skillnad ifrån sommarlovet och liknande så har villkoren ändrats i stort sett hela tiden. Just nu vill jag mest av allt få komma tillbaka till vardagen så jag kan få längta därifrån.

Annat roligt, jag börjar nu få sms och logg-meddelanden med massa grattisönskningar om att jag ska ha en bra födelsedag och liknande. För jag fyller faktiskt år imorgon, vilket inte känns särskilt speciellt längre. Jag är hellre på att fira t.ex. den dagen jag går ut nian eller något sånt, det här känns bara som vilken annan skitdag som helst i ovanlighetens tider. Men nu ska jag faktiskt åter igen jobba, vilket jag inte ser fram emot och hoppas är över så snart som möjligt.

Finns det inte plats för något regelbundet men samtidigt avslappnat i mitt liv?

Anna och gotlandsbåten har inget med texen att göra

2009-10-24T14:15:00.004+02:00

Foto: Enmilsten

Helt otroligt vad jag älskar den nya uppdateringen av Facebook! Jag har saknat den där lilla detaljen där man faktiskt kan se vilja som precis blivit vänner och gjort vad. Det har blivit mer i detalj vad som händer på sidan, och samtidigt så har jag inte sett en enda liten spam-ruta ifrån Farmville under den korta period detta har använts. Helt otroligt, och så användbart. Nu föreslås det till och med om man behöver återuppta kontakten med någon. Sidan är grymt bra, så grymt bra att grisarna kan hålla käften helt enkelt! Och jag upptäckte faktiskt allting när jag satt på gården inatt, det har nämligen pågått en liten övernattning.

Så om ni får gissa på att jag har spelat spel inatt eller om jag hittat roliga pipsaker och plingklockor som jag sprungit runt med och haft en hel skara med trötta tjejer efter mig, vad tror ni då att jag har gjort? Jag har faktiskt gjort båda, och spelat spel med en knapp marginal då jag faktiskt lovat att jag ska sluta spela just spel. Jag blir nämligen så otroligt sur och butter varje gång det går som det brukar gå när jag spelar spel.

Jag vet inte om det jag skriver varit särskilt sammanhängande, jag kan dock inte av göra logiska saker just nu. Om ni bara visste hur trött jag är!

Så här ser jag ut just nu

2009-10-23T16:27:00.005+02:00

Foto: Enmilsten

Ja, jag tuggar på äckliga sladdar. Utöver det så leker jag kull på Facebook. Håna mig bara, kalla mig sladdbarn. Men här sitter jag och älskar fredagar i min ensamhet, det luktar bullar i hela huset.

När tystnaden slår till

2009-10-23T12:31:00.003+02:00

Idag så ska det bakas bullar, inget annat står på schemat mellan att vakna och gå till jobbet denna fredag. Jag ska nu kolla på tårtor och vänta på jästen så vi kan sätta igång den stora bakbunkern, hela familjen är idag involverad i detta mjöliga äventyr. Jag har själv försökt dryga ut så mycket som möjligt av min sovmorgon, men en viss hund kunde inte ta det. När den kröp in under täcket för att slicka mig på fötterna så var golvet inte långt borta för det lilla monstret. Nu är man då avduschad och redo för ännu en fredag, lovet går verkligen fort framåt. För sen så ska man tillbaka till den sega vardagen, julen är nu två månader bort. Och det är ganska exakt också.

Det händer faktiskt inte så mycket när man har lov, man är bara uttråkad och har egentligen inget viktigt att säga, skriva eller ens nämna. Men jag har funderat på att göra en spellista, men man inser varje gång att all musik jag vill tipsa om redan finns ute på bloggen. Det blir så mycket upprepningar och annat tråkigt. Man vill inte heller leta ihjäl sig efter låtar till en spellista, det ska liksom bara komma.

Humor, fast förkortat

2009-10-22T21:53:00.004+02:00

Foto: Enmilsten

Det blev en massa märklig musik ikväll, men snart så ska jag se på "Razzle dazzle" som går på teve. Jag har redan värmt upp med allt ifrån Björk till Public Image Limited, det blev lite av en emotionell och trumbaserad depphistoria. Jag sitter hemma på mitt extremt varma rum och försöker leda bort tankarna typ, de flesta andra är tydligen nere i hamnen ikväll där det har anordnats en fest vid namn "Autumn sound". Jag kände själv att jag inte riktigt hade den feelingen och dessutom betala runt hundrafemtio kronor för det, så nu sitter jag här och fördriver tiden. Facebook underhåller mig med sin humör, kolla bara ovan vad de mailade till mig förut.

Annat som är roligt är morgondagens och lördagens jobb som består av två tillfällen med garderober och ett dj-set. Fast det allra roligaste är faktumet att mina skivor står inne i ishallen och min kära pappa som ska lyckas hämta dem inte kommer till ön förrän imorgon, är ishallen ens öppen då?

Todays electrobeat

2009-10-22T16:31:00.003+02:00

Foto: lcdsoundsystem.com

Jag har lyssnat på LCD Soundsystems nya låt, den är tydligen ganska unik då den nu släpps i tjugotusen digitala exemplar innan den släpps som singel. Sen kommer den inte heller finns med på deras nya skiva som ska släppas nästa sommar. "Bye bye bayou" låter precis som LCD Soundsystem brukar låta, ganska originellt och coolt i sin elektroniska och funkigt rockiga utklädnad. Namnet och omslaget får mig att tänka på filmen "Beowolf" när jag får tänka lite, det kanske är helt uppenbart eller bara jag som har någon märklig association till det hela. Passa på att hämta hem den här iallafall, en låt som tillhör kategorin bra-att-ha. Bra skit, riktigt bra skit.

När vi ändå pratar om LCD Soundsystem så har väl alla hört den otroligt sköna låten "Daft punk is playing at my place". Den beskriver väldigt mycket likheterna mellan just dem och Daft Punk, men samtidigt så visar den också de stora skillnaderna. Men de har många likheter med de flesta synthrockiga banden just nu, men det kan bero på att hela bandet består av folk ifrån många olika tidigare band och grupper. Till exempel gittaristen Al Doyle som spelar hela fyra instrument i både Hot Chip och LCD Soundsystem.

Alla dessa speciella genrer, tänk om det kollektiva tänket kunde finnas i mainstreamvärlden också.

House och arbete

2009-10-22T12:56:00.004+02:00

Vet ni vilken låt jag inte kan sluta lyssna på? om man läste nattens inlägg så har man det fullt klart för sig. Den är helt ostoppbar, jävla amerikanska hitmakare säger jag bara. Med det sagt så kan jag fortsätta, den halväckliga techno-housemusiken infiltrerar min dator genom alla hörn och kanter. I min mail tjatas det bara om David Guetta och på både Spotify och nätet så kan man inte undvika skiten hur man än gör. Jag försöker byta, men i alla reklambrott så dyker den upp. Inte ens när man lyssnar på Kent så är den helt borta. Det är ganska meningslöst att försöka faktiskt, bara att digga beatet.

Jobbar just nu på att hantera min situation, för jag ska hålla kontakten med tio företag de kommande veckorna och spela in reklamspots som om jag vore galen. Den här idén jag fick känns just nu väldigt, väldigt belastande med tanke på att jag behöver någon som faktiskt hjälper mig. Hur man engagerar någon i ett projekt som de inte ens är särskilt involverade i från början kan bli svårt, så därför gör jag mitt bästa att övertala folk jag känner. Idag ska jag iallafall prata med tre större företag som kan hjälpa mig med någon form av sponsring. Sen behöver jag bara ragga folk ifrån min lilla krets.

Senaste ifrån mainstreamproduktionen

2009-10-22T00:48:00.004+02:00

Jag har hittar vinterns dansdänga, den är så smittsam och ickeordinär att den fastnar direkt. Texten är så träffande och partyvänlig att ingen kan låta bli att dansa och sjunga med i den Fergie-identiska clubhiten. Kesha med "Tik tok" är den låt som jag pratar om, tjejen som sjöng med Flo Rida i "Right round" och som nu fått så mycket autotune på sig att man skulle kunna kalla det ett missbruk. Men grabbarna bakom låten är inga nybörjare, så de vet vad de gör. Dr. Luke som producerat låten har innan gjort världshits som "Since you been gone" med Kelly Clarkson, Britney Spears "Circus" och Katy Perrys "I kissed a girl". Bra meritlista för att bara ha ett par år på nacken.

Jag kan lätt sjunga med i "Don't stop, make it pop, dj blow my speakers up" helt utan några som helst problem, jag älskar rent av den här dängan. En dänga som om två månader går att höra här i Sverige. Ja ni hörde rätt, för vi måste räkna med att den först ska nå de amerikanska topplistorna innan de ens kan få en chans i lilla efterblivna Sverige. Men kom ihåg att ni hört låten, då kan ni briljera med att spela den före alla andra på förfesten.

Tuesdays gray and wednesday too

2009-10-21T17:26:00.003+02:00

Jag är helt slut, ända sen klockan ett idag så har jag gått runt på stan och pratat med butiksägare. Många har velat men sagt att det inte går då de ingår i en stor kedja, andra har vänligt tackat nej eller sagt att de ska tänka över saken. Men ett flertal har faktiskt sett positiva ut och pratat ganska länge med mig, nu ska jag bara hålla kontakten och se till att vi får fart på bollen som sakta men säkert börja rulla. Jag har ett projekt på gång här, ett projekt som kan hålla mig vaken varje natt i en månads tid då jag ska ha tag på massor av folk. Det blir en fajt emot folks ovilja att hjälpa till i alla lägen, så nu ska jag ta till den bästa metoden av alla. Är det någon som hört om tjat?

Men nu sitter jag här helt död och försöker återhämta mig, The Cure funkar ganska bra som just återhämtningskur. Deras gamla, gamla, gamla skiva "Wish" ifrån 1992 påminner om mycket och innehåller klassikern "Friday i'm in love". Mer än så sker inte i mitt liv just nu, jag ska ringa släktingar och vara sömnlös, typ.

Nu snurrar det i skallen (Familjens remix)

2009-10-21T11:52:00.003+02:00

Foto: Enmilsten

Jag har varit sömnlös inatt, för igår så fullföljde jag en sån grym idé att jag inte kunde tänka på annat. För den artonde november så ska jag under hela eftermiddagen och lite in på kvällen sända radio live i studion på Wisby FM. Vi kallar eventet för "SMS-A-LONG" där vi med hjälp av olika tävlingar, pinsamma utmaningar och sms-roulette ska få folk att smsa in en femtiolapp var. Det blir som att se som lyssnar väljer hur långt ska vi gå, desto mer sms som kommer in, desto längre går vi för att folk ska fortsätta smsa. En hel eftermiddag som kan sluta i att jag färgar håret knallrosa. Låter inte det helt underbart? Massor av folk som bara är med och skapar en enorm fest för radions skull? Både mobilerna och vi som sänder lär få en enorm baksmälla dagen efter på såväl kropp som mobilräkning, men det är det väl värt?

Så idag ska jag ut och ragga lite sponsorer på stan, det kan bli väldigt intressant. Men först och främst så måste jag berätta om mina nya skivor som jag har köpt, jag har städat upp den lilla röran i mitt rum och hittat dem så jag faktiskt har kunnat ta en bild. Ni ser nog ovan singeln till "Töntarna", en live CD/DVD med Ane Brun och de lite tonårsskrikiga The Ting Tings.

Djuraktivisterna tar till musiken

2009-10-20T21:58:00.003+02:00

Foto: Universal zoo @ Myspace

Just nu skedde något märkligt, jag träffade min familj för första gången på ett helt dygn. Jag har varit borta, kommit hem när de sovit och vaknat när de åkt, sen så har jag dessutom också åkt och inte kommit hem förrän sent på kvällen när de slagit sig till ro. Väl när man är hemma så möts man ganska lamt och alla är trötta, dessutom så står datorn och brummar. Men jag hittade något väldigt intressant på skärmen, en popkille som kommer tillbaka från tystnaden med flickvännen.

Kristian Anttila släpper en ny skiva tillsammans med flickvännen, och alla som vill vara med. För just nu så är de runt femtio i bandet Universal Zoo (Myspace hittar du här), och de har redan släppt en engelskspråkig låt. "The panda song" är starten av ett väldigt lovande och intressant experiment där man ska skapa en orkester av kreativa och villiga själar, jag lovar att köpa skivan när den kommer om ett år. För när jag läser och bara tar in det budskap som ges så blir jag tårögd. Alla pengar som projektet tjänar ska gå till att rädda djuren, helt underbart och fenomenalt.

Jag älskar den här killen, och tjejen. De femtio andra som just nu är med är också hjältar fast jag inte har en aning om vilka de är.

Problemfixaren

2009-10-20T12:17:00.003+02:00

Det finns problem för alla lägen, och självklart så finns det även problem för just det ögonblicket då man ska spara och vara klar. Word-programmet säger ifrån och stänger ner sig själv. Som tur är sparas en kopia i programmet men som inte går att spara då i just det ögonblicket man försöker så stänger programmet ner sig igen. Det är liksom en ond cirkel som inte går att stoppa, världens mest irriterande och onödiga problem dessutom. Men tack vare Microsoft så finns det ett inbyggt ordhanteringsprogram vid namn "Anteckningar", så nu har jag en mindre ordningsam men dock fungerande fil att ta med till dagens radiosession.

Jag skulle kunna åka ut till Stenkyrka och se på film, men då radion är i vägen och jag även har fullt upp ikväll så kraschar den planen lite. fast jag skulle verkligen vilja åka ut dit, filmkväll säger man aldrig nej till vart det än är och trots att man haft det varannan natt sen fredag nu. Kanske så bryts trenden idag, eller så fortsätter den bara för att någon långt borta vill det. Hur som haver, lunchdags.

Osmickande vinklar

2009-10-20T00:07:00.002+02:00

Foto: Printscreen tv4.se

"Hej jag heter Emil och jag älskar att le", nej men fy fan vad jag såg ut när jag fått prata klart och de äntligen skulle klippa över till en annan skola i "Matakuten". Mitt leende som jag minns bara kom för att han bredvid kameran började garva ljudlöst när jag sa att det kändes som om maten var på riktigt. Så nu vet ni det iallafall, jag klarar inte av att se mig själv i rörlig bild helt enkelt. Men jag har fortfarande övervunnit både stillbild och ljud, nu är det bara kombinationen som jag måste lära mig att handskas med. Ungefär som mina blöta strumpor så är det bara att skala av sig och gå vidare, nationell teve och lågbudgetsdokumentär är väl inte så många osm kollar på?

Och apropå mina blöta strumpor, jag ha varit i stan och haft världens sämsta fotorunda. Jag var ioförsig också med Benjamin, Markus och Jesper men det var fotot som var grejen, och jag fick verkligen inte en enda bild som jag gillade så där stenhårt. Det är lite tråkigt att kämpa sig runt hela stan och sedan upptäcka att man bara fått skitbilder, inte ens de oskarpa hade någon rolig eller cool finess i sig. Så nu sitter jag här, ska lägga upp en hel sändning till förmån för Wisby Fm som jag ska ha någon gång senare mot slutet på hösten och vinterns början. Det är tänkt att folk ska handla hamburgare i underkläder och att sms-roulette ska spelas.

Det där som vi aldrig skulle prata om

2009-10-19T16:52:00.005+02:00

Jag har sovit hela eftermiddagen, och det är faktiskt den skönaste känslan jag haft på länge. Att bara få ligga och vila och sova medan dagen går, det verkar ha varit så mulet idag att det inte varit någon mening med annat. Men nu så ska jag faktiskt ta och skriva lite om ämnet som jag utlovade någonstans igår, eller i förrgår (Vilket jag inte minns just nu). Men det är dessa idoler som är på tapeten, årgången heter 2008 och de är för tillfället sex stycken. Linda, Kevin, Robin, Johan, Alice och Anna kanske alla känner igen efter förra höstens stora och lyckade säsong av just "Idol". Jag mins själv hur jag i början satt och inte kunde se att någon åkte ut, de var så jävla duktiga allihopa.

Sen minns jag hur jag såg att vissa hade andra stilar och kanske passade in på lite bättre ställen än andra, hur man kanske favoriserade någon medan andra skydde man som pesten till slut. Men de var duktiga, så pass duktiga att det nu när hälften av de som tog sig vidare nu faktiskt har fått en fot in i branschen. Förutom vinnaren Kevin Borg som nu är aktuell på musikalscenen så har vi Alice ute med sin singel och förhoppningsvis det kommande albumet. Johan Palm har släppt "Antidote" och jobbar nu på att turnera, skriva texter och blogga på Aftonbladet. Robin Bengtsson är ett nytt stjärnskott då hans nya singel kom så sent som förra veckan, dock en besvikelse vad man gjort med honom. För att säga det rakt ut så är låten kass.

De två återstående har en sak gemensamt, båda är aktuella för "Melodifestivalen". Dessa heter Anna Bergendahl (som vi minns efter att hon var juryns absoluta auditionfavorit förra året) och min personliga favorit i alla lägen, Linda Pritchard. Linda är också aktuell med ett r'n'b-influerat album som nu ska spelas in i den stora staden LA och sedan släppas här hemma i lille Sverige senare iår. Vi har redan hört hennes cover av Tracy Chapmans "Fast car" och nu så väntar vi spänt på fortsättningen.

Och min poäng här är att vi iår har ett startfält i "Idol" lika taskigt och sömnframkallande som en kväll med fiske i ett akvarium Så otroligt lamt och dåligt med tanke på hur-många-sökande-det-nu-var. Jag riktar min kritik till alla i stort sett, både juryn för deras idioti och sedan tevetittarna för deras ologiska tänkande. Varje vecka har de skickat hem någon av de som det röstat fram istället för de som juryn valde in igen då de inte dög första gången. Det jag inte förstår då är varför man som svensk inte röstade ut de på en gång och sedan fick in de som man egentligen ville ha kvar och sedan kunde låta juryn lägga till de där sista guldkornen som man missade.

Medan de nu är nio (någonstans runt där) töntiga personer i en studio och sjunger sig fram till ett skivkontrakt så har deras sex föregångare samt två utslagna vänner fullt upp med att skapa karriär. Något som jag tror kommer bli svårt idag, med undantag för Christer Björkmans nufynna intresse i idoler. Hittade ett bra klipp ifrån fredagens final, den låt som jag skytt oavbrutet sen den kom har äntligen fått lite svensk touch.

Hangover and sleepless is more

2009-10-19T08:43:00.003+02:00

Foto: Enmilsten

Har ni någonsin sovit typ skavfötter med någon i en soffa? Följdfrågan för att gallra ut de som inte hör hit lyder då om ni då befunnit er i en friggebod som varit hur varm som helst och haft filmen "Horton" rullande framför på teveskärmen. Jag och Rickard har utstått detta, jag förstår inte varför vi gav upp tidigare utan höll ut till så sent som tjugo i nio. Dock så kan jag nu inte gå och lägga mig klokt, för idag så kommer det en tekniker och installerar ett nytt teveabonnemang hos oss. Bra ioförsig, men min planerade stund att få sova sig i form var inte riktigt vad världen hade tänkt sig. Kan man duscha bort trötthet? för som ni ser på bilden ovan så är det något som behövs. Jag har nu "femtioelvadubbla" påsar under ögonen samt "flörposwooschhår", något som inte bådar gott.

Det är snudd på att vara bakis, något som jag dock aldrig varit men kan få känslan av att det kan upplevas så här. Man är helt knocked out och kan göra saker med minsta möjliga marginal typ. Även småsaker som mobiler och nycklar är inte lätta att hitta, även om du råkar ha de på dig. Så jag försöker hålla mig på stolen nu, jag ska bara avsluta det jag håller på med och sedan vandra runt tills någon ger mig klartecken att få sova. Snälla låt det ske snabbt!

Lättja

2009-10-18T15:41:00.003+02:00

Min eftermiddag låter rätt så tråkig, jag lyssnar på den där popkillen Jonas Game och "ADHD". Sängen är ett måste och teven är lika tom som jag vet inte vad. Filmen som jag ska se med min lillebror börjar inte förrän kvart över sex då vi valde att skjuta på det, så det är ganska sammanfattat väntans tider just nu. Jag skulle egentligen behöva hålla igång och inte bara vara still, problemet ligger dock i att det är söndag och absolut ingen vill vara den som hoppar upp som ett skott och kör världens drag. Man orkar inte efter en hel vecka med slit, dessutom så gör vädret sitt såklart. Jag skulle kunna tänka mig att det låter så här i mångas hörlurar.

Men nu är det klart att alla inte har slitit hela veckan, och att vissa har något emot gamla visor. Men ni kan bara ta och göra en söndagsutflykt med varm choklad och raggsockor i väskan, vi behöver inte er.

Wind it up! (Nue jobbe)

2009-10-18T10:41:00.002+02:00

Foto: Enmilsten

Mitt arbete är idag väldigt enkelt, jag ska bara hålla koll på etthundratrettiosju låtar och ett par jinglar på varsitt USB-minne samt några skivor. Dagens IBK-match måste bli en snabb och smärtfri baggis på något sätt, för efter det så kanske jag hinner se den nya Disney-filmen "Upp". Jag vet inte om evenemanget kan hålla på längre än två och en halv timme, det kan faktiskt bli på håret det där med att cykla till bion och möta upp en förtvivlad lillebror med biljetter och popcorn.

Men nu så sitter jag här på morgonen, nyduschad och med ett plåster på tummen. Jag har självklart lyckats med den värsta plågan i världen, bränna sig på plattången. Blåsan gör och och är i vägen, för jag använder nämligen min vänstra tumme dagligen, fast man inte alltid tänker på det. Detta ledde till en lång tur i hårtorken och mitt hår ser nu ut som en som fått kastvindar underifrån hela sin rotningsperiod, den har då formats lite annorlunda. Så därav bilden ovan, ett blåsmonster i hårform typ.

Men nu ska jag platta ner det och cykla, ikväll har jag en spännande och rätt så intressant utvärdering av förra årets idoler. Ni hänger nog med i vad jag menar när jag väl fått ner allting i ord.

Inredningstips ifrån Gråbo

2009-10-18T00:30:00.005+02:00

Foto: Enmilsten

De där killarna på förorten är väldigt praktiska, om man tar bort toalettdörren så behöver man aldrig vara rädd för att någon sliter upp dörren om man glömt låsa. Våran försvann ikväll, så tack till pundarna utanför Konsum.

Tsunamin kommer (Om man ska tro ankorna)

2009-10-17T19:07:00.003+02:00

Foto: Enmilsten

Jag sitter här hemma, iklädd mina vanliga jeans, skjorta, väst och mössa typ. Varför jag är här? jo, det är helt lönlöst att hitta på något. Då jag inte laddat min kamera och stan ligger en hel cykeltur bort så kan jag inte vara så pass kreativ, jag har bara mina bilder ifrån senaste rundan som ska redigeras och piffas till så de har samma nyanser och djup. Lördagar är något av en helvetes dag, man ska passa sig för att göra något och bara sitta gömd under täcket. Fast jag måste ioförsig vara lite tidig i sängen så man kan vakna och hinna med innebandyn vid ett imorgon. Just nu vill jag verkligen inte hålla på med det, lite som att sälja sin själ till djävulen rent musik- och kvalitetsmässigt.

Apropå djävulen, gud och andra religiösa saker så hände något mycket märkligt i hamnen när jag skulle cykla hem Vid Almedalen så passerade jag och min cykel, när jag plötsligt ser en jävla massa ankor. De har på något sätt gått ifrån dammen och samlat sig vid en parkeringsskylt precis vid vägkanten, i en liten klump så är de i vägen för cyklister, bilister och fotgängare. Och de bara står där, eller vaggar runt och minglar helt enkelt. Jag stannade och kollade, då kom en en bil och de aktade sig raskt. Sen så återgick de till sina positioner och fortsatte mingla.

Jag är inte precis någon religiös personer eller särskilt vidskeplig, men jag undrar inte om något kosmiskt eller väldigt djupt låg i ankornas beteende. Är tsunamin på väg?

Work!

2009-10-17T12:44:00.003+02:00

Om lite mer än en timme börjar jag jobba, det insåg jag så pass nyss att jag verkligen störtade upp ur sängen. Nu ska jag göra mig iordning och fly bort till hamnen och Wisby Strand där det händer något idag, vad som egentligen är på gång får bli en överraskning. Jag skyller min extremt sena uppgång på att jag faktiskt såg på film till halv tre igår, och då han jag se "Big fish" (Den enda som jag gråter till), "Juno" och "Hard candy". Men jag vet faktiskt inte hur det gick till, för plötsligt så var jag med massor av SSU:are i ett hus där årets roligaste vits handlade om skruvar. Att jag hade lite kul kan jag inte neka, men gud vad dimmigt det var på vägen hem!

Jag som är lite mörkrädd av mig såg självklart massor av saker när jag cyklade, men den värsta kan ha varit ombyggnadstriangeln som jag trodde var en storväxt och kort tant i en randig poncho. Fråga mig inte hur jag får ihop det, men jag var så säker på att det var en sån som gick där inne i dimman. Jag cyklade i alla fall hem trots att man bara kunde se cirka fem meter framåt, och det gick ju då bra nu när jag sitter här.

Fast jag uootäckte nyss att vi fått hem färska frallor, så nu ska jag trycka i mig fyra halvor innan jag börjar jobba. Tu-de-lu!

En prislapp

2009-10-16T16:45:00.003+02:00

Foto: Enmilsten

Jag jobbar på något just nu, om om det inte vore för att jag precis fick äta mat gratinerat med plastfolie eller för att jag hittade den där skivan som gav sig så mycket att tänka på så skulle jag vara glad. Småbarn och grannungar ryter och låter som jag vet inte vad i andra delen av huset, kan klockan inte bli mycket så man får åka härifrån? Fast jag funderar på om det vore bättre ifall den den stannade så absolut inget skulle kunna hända. Jag vet att jag sitter i ett kaosartat rum där allt skräp snart får ett eget liv, men om det går som planerat så ska jag få allting att lösa sig någon gång i veckan.

Men tillbaka till den där skivan, för det är inte just den som är själva minnet. Utan prislappen, den är inte märkt med varken "Rocks", "Expert" eller "Bengans". Det står klart och tydligt "Skivhuset" följt av ett resonligt pris för lite storbandjazz, det tog bara tag i mig och hävde mig tvärs över jordklotet. Jag står nu i Stockholm med pappa en regnig eftermiddag då vi varit på serieboden, där man kunde handla gamla tidningar ifrån två enkla kronor till flera hundralappar beroende på om det var något unikt eller inte. Jag har alla liggande i en låda under sängen, den dag jag tar mig tid så ska jag återigen läsa dem och skratta åt Kalle Ankas galna upptåg.

Men det finns mer i den lilla prislappen, för det var mitt första besök i gamla stan då vi bodde på Scandic i kungens kurva. Pappa gjorde något vanligt jobb som inte var så intressant, men man fick gå runt och handla, dricka läsk och bara vara där och gå. Självklart så klagade man över det när man var liten, men idag finns det inget så fridfullt och anonymt som att gå genom huvudstaden. Men man var som sagt så liten då, och man skulle aldrig få tanken för sig att bo där.

Men livet ändras allt eftersom, och vart var det egentligen jag siktade nu igen?

Den riktiga katastrof-filmen

2009-10-16T14:00:00.003+02:00

Aktiviteten här hemma är inte så hög, jag har i stort hittat en rolig filmbeskrivning den här lunchtimmen. Men ni måste hålla med om att det här låter hysteriskt: "Amerikansk komedi från 2008. I en nära framtid släpps ett av regeringen hemligstämplat kemiskt virus i den konservativa staden Sartre i Nebraska. Det hamnar slutligen i en underjordisk strippklubb. När viruset börjar sprida sig förvandlas stripporna till "Super Zombie Strippers". Min slutsats är att de som gjort filmen antigen har väldigt, väldigt, väldigt sjuka fantasier eller så är deras humor helt utanför alla gränser. Får jag tid så ska jag ta fem minuter att kolla på vad det är för skit egentligen, den är ändå ifrån förra året vilket borde betyda att själva kvalitén på bilden och det borde vara någotlunda bra. Innehållet är dock redan helt utdömt.

Jag har lyssnat på singeln "Remedy" ifrån Little Boots "Hands" så många gånger att den inte går att stoppa längre, gud hjälp mig! Jag visste att den var en hit, men att den verkligen skulle bita sig fast i hjärnbarken trodde jag verkligen inte. Jag funderar på att städa mitt rum med tanke på att papper och skit som nyligen hittat hem på golvet. Jag får se om jag gör det, jag är faktiskt ledig (Hallå?)

Inget planerat, bara bestämt

2009-10-16T10:58:00.004+02:00

Så här känns det alltså att vara ledig, men glömmer nästan känslan efter ett antal dagar av hjärntvättande arbete. Men jag ska ioförsig inte klaga då jag haft det väldigt slappt och lyxigt i två veckor, nu väntar dock en helg full av arbete i form av musikhantering hockey, innebandy och även massinhägning av jackor. Jag ska passa på att ta tag i den lediga tiden av idag som jag har och göra det bästa av den. Köpa frallor och lyssna på Little Boots känns som ett bra val för den med hunger och behov av popig underhållning. Jag är fascinerad av den moderna elektropopen som på något sätt kom strax före våran svenska motsvarighet Name The Pet. Anvisningarna till Kylie Minouges stil är halvt sanna men den egna touchen är det som verkligen gör en skillnad. Jag gillar också att hon är lite besatt av trianglar när det gäller de visuella parterna av ett artisteri, jag gilalr nämligen också trianglar. Mest tack vare Fever Ray faktiskt.

Kents nya musikvideo till "Töntarna" är här, jag förmodar att det är den med de handikappade barnen ifrån särskolan bandet skulle samarbeta med. Har jag fel nu så kan jag verka väldigt fördomsfull, men det är speglat som om de har något fysiskt eller mentalt handikapp. Jag har inga direkta värderingar att lägga i videon, funderar bara på varför en videoedit där man klipper ihop låten till tre minuter inte var påtänkt och genomförd. Det är fortfarande på tok för segt och grått i slutändan, det jag hört av låten "2000" verkar dock mycket mer i min smak.

Jag kanske verkar väldigt negativ till Kent just nu, men det är faktiskt bara så att jag har något emot denna sega kolabit kallad "Töntarna" då man kunde tajtat ihop vokalerna och slutat upprepa allt så jävla mycket. Jag hinner fan skriva en halv bok medan låten ekat ut i tystnaden.

Lev som en gris dö som en hund - Drygt tysen ord om årets poppärla (IndiePop)

2009-10-15T22:40:00.004+02:00

Foto: Enmilsten

Poeten ifrån Norrköping har avancerat sedan "Markusevangeliet", och jag vill ganska enkelt påstå att det är en väldigt chockerande utveckling. Det går i grund och botten ut på samma sak, nämligen smått psykadelisk pop med rocksound. Men i slutändan så klyvs den här vägen han går på och det blir två vägar som leder mot Woodstocks nerdrogade hippieblues samt dagens elektroniska gladpackspop av Those Dancing Days (Som faktiskt medverkar på båda skivorna) och på ett eller annat vis Håkan Hellström. Om man år ett dygn ifred med skivorna så kan man sen dela upp dessa spår på respektive skiva helt utan problem, det är verkligen den skillnaden.

Och han har gått och blivit spydig också, texterna har fått en allt hårdare och mer djup ton i sig. Jag kan inte för allt i världen hitta den röda tråden i de historier han berättar, man ändå så kan jag inte låta bli att känna igen mig i både de otroligt lekfulla melodierna till känslolösa bråk med one night stands. För så upplever jag det lite, hans tonårsliv upprepar sig om och om igen. Det skulle kunna vara samma historia flera gånger ur flera synvinklar om man bara läser de medföljande texterna. Men som vanligt leker han med orden, drar paralleller och skapar något unikt och poetiskt men samtidigt ytligt och ändå helt oförståligt i sin helhet. Men varje rad kan tolkas var för sig, dock så får man ingen röd tråd i det hur man än gör.

En liknelse kan vara att direktöversätta en mening på ett främmande språk, ord för ord. På så sätt så får blir tydligare, men ändå ingen helhet då grammatiken är lika usel som en ordbok för rövarspråket. Sen så gör inte citaten det mycket enklare, man får känslan av att han står där och för en konversation med sig själv i syftet att klargöra vad som egentligen har hänt. Det kallas i dagens samhälle för Schizofreni, och återkommer flera gånger i den musikaliska resan jag gjort.

Just "Lev som en gris och dö som en hund" vars smalhet är ganska marginell för den med indiepop och P3 i blodet är väldigt märkligt författad. Titelspåret som jag igårkväll febrilt försökte tolka blev min kortslutning då jag inte fick ihop anorexia, korta nätter och en resa till Amsterdam. Att de skulle leva hårt var det jag fick fram, men döden är för mig fortfarande bortblåst. Man kan faktiskt ifrågasätta många rader, men att göra det vore lite som att klaga på Bob Hund och deras poetrock som emellanåt kan kallas rent dravel.

Men jag blir faktiskt lite hänförd av vad jag hör, det är som att lyssna på de banden som en gång spelade på Woodstock. Sextiotalssynth skulle kunna beskriva den värsta av alla låtar jag hört, jag tänker på Pink Floyd och riktiga funkgitarrister ifrån det svarta Amerika när jag hör "Ge mig ingen vit skit, ge mig afrobeat". Jag hamnade i en totalt skrattkoma när låten gick igång för fullt i mina högtalare. Det blir dock mer mystiskt och man använder ett dovare sound blandat med jagande körer och krokigare svängar. Vi kan ta "Sörmlandsleden" som exempel där. Jag vill även slå ett slag för den vispopiga jazzmelodin i "Dystra utsikter", borde inte Lisa Ekdahl vara med och göra en duett?

För någonstans i grunden så har man suttit och gjort det här akustiskt, det är i alla fall min förmodan och förutsättning för att dem här musiken ha kunnat komma till. Alla låtar har nästan en gitarr gömd bland trummor, kör, synthar och hårdare riff, men den melodin som en gång skrevs ligger bakom en massa lajbans som bara kan skapas när man har riktigt, riktigt, riktigt kul i studion. För då någon påstod att man skulle slopat hälften av låtarna ifrån "Lev som en gris och dö som en hund" för att kombinera den med "Prinsen av peking". Det är något jag inte skulle rekommendera, men vill man halvera låtlistan så är det ganska enkelt att välja det lite smalare istället för den breda skiten. Då får man taktfast, funkig och lite inrökt indieklubbsmusik i en smart plastförpackning.

Några sista ord innan jag sätter ett betyg, ett färre antal ord som ska sammanfatta alla mina ord ovan. Det senaste dynget så har det känts som om "Du är allt jag ser och hör", och jag tänker att "Allt gör mindre ont sen" när jag fått texterna att sjunka in. Jag förstår nämligen inte mer av de än att jag också kan tänka i samma banor och bitar av de rader som sjungs har jag själv sagt eller skrivit till någon någongong i mitt liv. Man skulle kunna påstå att texten rent av är "Samma sega sörja som förut", men uppdelad så ger den en miljon budskap till tonåringar Sverige över. Så tack Markus för tjugosex stycken spår om puberteten, kärlekshistorier som gått i graven och med melodier som smittar av sig i elektroniska och smygplinkande euforivirus.

Det är som att du tar orden ur munnen på mig när du avslutar en underbar och framtida poppärla med att sjunga "Samma tankar rör sig även här jag önskar att jag var någon annan än den jag är".

Bästa spår: Jag rekommenderar varmt hela skivan i ett svep, men två bra representanter är "5:e försöket" samt "Allt gör mindre ont sen".

Prinsen av peking - Please press forward (Majestätpop)

2009-10-15T22:40:00.002+02:00

Foto Enmilsten

Om du har läst just den här texten förut så är det inte så konstigt, denna dubbelrecension är uppdelad så att den gemensamma delen finns i båda innan den individuella profileringen av albumet dyker upp. För att släppa två album på samma dag kan skapa märkliga situationer, allt ifrån en bloggare som måste fundera ut ett fungerande koncept till en stor tvåsidorsartikel iExpressen. "Prinsen av peking" som är det bredare alternativet och "Lev som en gris och dö som en hund" som då blir det smala är den andra laddningen ifrån Markus Krunegård och hans solokarriär, jag vill ogärna kalla det för en komplett solokarriär dock då delar av Laaksofaktiskt gästspelar på så gott som hälften av alla spår. Men ioförsig så kan man aldrig släppa taget om ett band, så länge man inte är sönderknarkad eller heter Robbie Williams.

Poeten ifrån Norrköping har avancerat sedan "Markusevangeliet", och jag vill ganska enkelt påstå att det är en väldigt chockerande utveckling. Det går i grund och botten ut på samma sak, nämligen smått psykadelisk pop med rocksound. Men i slutändan så klyvs den här vägen han går på och det blir två vägar som leder mot Woodstocks nerdrogade hippieblues samt dagens elektroniska gladpackspop av Those Dancing Days (Som faktiskt medverkar på båda skivorna) och på ett eller annat vis Håkan Hellström. Om man år ett dygn ifred med skivorna så kan man sen dela upp dessa spår på respektive skiva helt utan problem, det är verkligen den skillnaden.

Och han har gått och blivit spydig också, texterna har fått en allt hårdare och mer djup ton i sig. Jag kan inte för allt i världen hitta den röda tråden i de historier han berättar, man ändå så kan jag inte låta bli att känna igen mig i både de otroligt lekfulla melodierna till känslolösa bråk med one night stands. För så upplever jag det lite, hans tonårsliv upprepar sig om och om igen. Det skulle kunna vara samma historia flera gånger ur flera synvinklar om man bara läser de medföljande texterna. Men som vanligt leker han med orden, drar paralleller och skapar något unikt och poetiskt men samtidigt ytligt och ändå helt oförståligt i sin helhet. Men varje rad kan tolkas var för sig, dock så får man ingen röd tråd i det hur man än gör.

En liknelse kan vara att direktöversätta en mening på ett främmande språk, ord för ord. På så sätt så får blir tydligare, men ändå ingen helhet då grammatiken är lika usel som en ordbok för rövarspråket. Sen så gör inte citaten det mycket enklare, man får känslan av att han står där och för en konversation med sig själv i syftet att klargöra vad som egentligen har hänt. Det kallas i dagens samhälle för Schizofreni, och återkommer flera gånger i den musikaliska resan jag gjort.

"Prinsen av peking" är ett album för lättsinnade som vill kunna lyssna på Markus Krunegård utan att bry sig. Det kan låta hårt mot den nya indiekungen (Ja han är Håkan Hellströms tronarvinge!) men just den här plattan är inget för mig. jag grundar det mest på killnm Mauro Scocco som totalt kvaddar projektet med sina produceringsfärdigheter i "Hela livet var ett disco" och den tyvärr till nittio procents säkra andra singeln "Dålig på vardag", dock så får vi höra sanningen om Jimi Hendrix i låten. "Helt vanlig blues med helt vanlig sång" kan vara den mest nonchalanta och klockrena sågningen någonsin.

"Ingenting är vettigt 03:30" kan vara en av de mer frispråkiga låtarna på skivan, och "New york" är som att se tillbaka i backspegeln och höra "Ibland gör man rätt ibland gör man fel" och min personliga favorit "Den som dör får se/Markus kyrkogård". Man känner sig hemma i den annars elektroniska och väldigt tråkiga och bleka samligen låtar. Han sjunger om Gotlandsfärjan i "Kär i en borderline", mer än så kan jag inte tillägga på den fronten.

Jag ska inte påstå att skivan är dålig, men den är heller inte något som sätter sig på ett positivt sätt. "Isande diskant" får mig att tänka på Elin Lanto på svenska. För att på något sätt förklara hur jag menar politiskt korrekt så säger jag helt enkelt att antalet singlar som skulle kunna komma som en mellanlandning efter en lyckad första singel är så många att man på skivbolaget skulle få så mycket beslutångest att man skulle bli tvungen att antigen låta fansen bestämma eller helt enkelt spela in en till liten låt som sedan dyker om som extraspår på det nya albumet ett år senare. Var det en okej förklaring?

Så kort och gott, jag tycker att "Prinsen av peking" är en medioker andrahanssortering för de som har för mycket radiohits i huvudet. Jag kommer själv inte kunna undgå att lyssna igenom dess enkla och glada symmetri som verkligen väger emot "Lev som en gris och dö som en hund" då det efter ett par varv är som att ta bort tuggummi ur håret. Men jag kommer verkligen inte klara av att vänta in mina favoritspår, "Forward" kommer bli en flitigt använd funktion emmellanåt.

Bästa spår: "New York"

Schlagerhumor

2009-10-15T19:39:00.004+02:00

Jag har fått mig dagens stora skratt, den här folkliga tävlingen (Jag tror fortfarande på att vi har en chans att påverka) som vi kallar "Melodifestivalen" har nu släppt årets låtar och artister. Och något av det roligaste jag läst på evigheter följde med dessa avslöjanden, för SVT vill nu att Olle Ljungström ska vara med. Det här är så skrattretande, att han ska sjunga en låt han inte ens skrivit själv och dessutom i den mest kommersiella public service-grundande poptävlingen i hela Europa. Jag kan inte riktigt förstå vem som kommer med dessa höga tankar, det låter bara så löjligt. fast en del saker verkar faktiskt nästan okej, Linda Prtichard är påtänkt att sjunga precis som "Idol"-konkurrenten Anna Bergendahl. Pernilla Wahlgren, Sibel, Ola Svensson dyker också upp på den rätt så normala listan, det kan bli ett intressant schlager-år.

Längre än så har jag tyvärr inte kommit idag då hela min eftermiddag och kvällsmat bestod av tio minuter vid bordet och resten av tiden sängen. Det är så kallt överallt att man inte vill gå upp när man väl krupit ner. Men nu när jag väl sitter här så försöker jag få så mycket som möjligt gjort, till exempel ta itu med alla Facebook-människor. Jag tycker det är roligt att man lyckats samla över fyrahundra personer som man känner på samma sida, det känns ibland som man bara känner till typ ett knappt femtiotal personer.

Och tillbaka till "Melodifestivalen", jag har kollat på deras webbjokrar lite grann. Jag har blivit överraskad över hur roligt det är med människor som gör egen musik och sedan inte har lyckats lansera den. Allt ifrån vanliga webcam-melodier till bildspel och riktiga musikvideos där man spelat in låten i studio antigen hemma eller hos någon med en sån där proffsig anläggning någonstans. Jag hyllsr "Do it yourself"-andan som fortfarande lever, det får täcka sorgen över att A-ha ska splittras.

Ledig tid (Hela veckan)

2009-10-15T16:21:00.002+02:00

Foto: Enmilsten

Det straffar sig dyrt att inte sätta sig vid datorn på morgonen, för när man kommer hem så har internet tryckt på så otroligt med roliga meddelanden, mail och annat läsbart som ska klickas igenom en efter en. Själv så funderar jag bara på vad jag ska göra med mina planscher som jag idag fick med mig hem ifrån praktiken, och hur i hela friden jag ska göra med Markus-skivorna. De måste nämligen recenseras ikväll, och om jag ska skriva en eller två recensioner är det stora problemet då jag vill recensera båda individuellt samtidigt som jag kan hänvisa till den första och andra på rätt sätt. Det jobbigaste är dock när man ska skriva saker i båda för att de gäller just båda, utan att upprepa sig. Så samveteskval och urval är min kväll i en korthet.

Sen så ska jag också försöka att mysa ner mig med datorn och redigera bilder, alternativt läsa min rosa bok om journalism. Teven är även något som jag vill ha tid med, och skrivandet, och musiklyssnandet, och musikskapandet. Fast jag vill faktiskt också sova nu när jag äntligen är ledig, men då jag jag inte göra något annat. Med andra ord, mina sömnberoende blåtiror mot kreativiteten i en kamp om mig. Vem satsar du på?

Bättre kvalité kommer, förhoppningsvis

2009-10-14T21:30:00.004+02:00

Foto: Enmilsten

Heta diskussioner pågår i mitt huvud, men vad jag tänker om Markus Krunegård ska vi vänta med tills imorgon (Man ska spara på krutet till recensionerna). Istället så har vi mitt utvecklingssamtal som kort och gott kan beskrivas med stabilt, mamma har också insett efter samtalet att jag ser väldigt trött ut. Detta är någon som jag intyga nu när jag kollar på dagens studiobilder, den till höger ovan är väldigt tydlig om man försöker få den förstorad genom att dubbelklicka. Tillbaka till utvecklingssamtalet så fick jag beröm och påpekningar om vad jag borde göra bättre. Goda betyg i svenska, matte, fysik och engelska typ, sen så blir det mest märkligt och medelmåttigt. Jag ska inte klaga, bara det är över snart.

Miss Li har släppt sin nya singel "Stupid girl", och hyllningen till den fyrtio år gamla "Space oddity" finns nu också på Spotify. Jag förstår mig inte på den, men det är självklart något att lyssna på. Så ser världen ut utanför min mailbox, jag jobbar förövrigt på att boka en Biljett via nätet. Jag gör det dessutom ifrån Eventim som känns lika proffsigt och säkert som att sätta en praktikant på att operera en hjärntumör. Nu överdrev jag, men vem använder ordet "Makulera" för att beskriva en avbruten bokning? Och varför tar man bara inte bort den och säger att man ska börja om istället för att inte ha någon hanvisning alls? Jävla företag rent ut sagt.

Play me off, please

2009-10-14T17:04:00.003+02:00

Jag har så mycket att visa just nu så det är löjligt, men självklart så börjar jag med det som ligger närmast. Youtube har nämligen äntligen fått något i form av värdefullt material, en duktig pianist med roliga idéer. För jag skulle själv aldrig ens komma på tanken att försöka lista ut på egen hand hur man spelar Fever Ray på ett akustiskt piano, men den här killen har så gott som lagt ner sin själ i projektet och verkligen satsat på sin fascination för Karin Dreijer. Och resultatet är så strålande att jag välter omkull och måste avbryta min lilla lyssnarsession med Markus, hur kan man liksom?

För så här är det, jag skulle egentligen bara nämna Fever Rays nya cover på Nick Cave & The Bad Seeds "Stranger than kindness". Men så fastnade jag för en liten ruta i videon som Karin själv lagt upp och började söka vidare, nu sitter jag och letar andra människor som kan tänkas ha gjort pianoversioner på andra roliga elektrolåtar utan egentliga ackord i grunden. Det roliga är nu att jag har beslutsångest för vilken video jag ska posta i inlägget (För båda två skulle se fult ut i min lilla och märkliga värld där allting ska se ut på mitt sätt i ren symmetri), jag har nu gått så långt att jag jämför båda klippen bit för bit. Ni har i alla fall pianistens kanal här och så hittar ni en video nedan, den är faktiskt obligatorisk att lyssna på.

Upcoming på schemat: en tanke om mediaproduktion, bilder på fantasifulla tonåringar och sist men inte minst dagens mailbomb.

Trippel-M med tillsatser

2009-10-14T14:23:00.002+02:00

Foto: Enmilsten

Idag så har jag så otroligt mycket framför mig, de två album som Markus Krunegård har släppt landade vid lunchtid i min brevlåda. Dess ska lyssnas igenom samtidigt som jag tar en titt på dagens studiobilder, för vi tog hela femhundrafyra mer eller mindre lyckade spexfoton med blandad nivå när det gäller själva seriousteten (Den som kan hitta rätt form av ordet är dagens hjälte). men först så måste jag städa mitt rum, eller iallafall slänga ner det som ligger på sängen så jag kan ligga där hela förmiddagen. Sen så ska jag också börja fundera på lite recensioner när jag ändå ligger där.

Ikväll så blir det utvecklingssamtal och ett besök på fritidsgården. Jag ska även gå runt i min nya och randiga budgetmössa ifrån Kappahl, jag lovar er dyrt och heligt att jag kommer vägra ta av mig den till varje pris (Den är som en del av mig nu). Fast det här handlar fortfarande flera timmar framåt, nu så ska jag bara ta det lungt. Imorgon avslutas min praktik och jag ska få äta trerätters, så känn på den! Det är lite som ett hårt slag i magen, eller hur?

Smile baby, smile

2009-10-14T07:03:00.003+02:00

Foto: Enmilsten

Idag har jag packat allt möjligt, studiofotograferingen på praktiken fortsätter idag. Det ligger en shorta, halloweendekoraterad jeans samt t-shirts, solglasögon gånger tre och lite annat smått och gott som ska plåtas, det kan bli väldigt roligt om vi får till det. Men före det så måste jag komma in på blogg.se där jag idag faktiskt har en annan plattform, problemet är att inloggningen haft totalt psykfel i systemet så man inte kommer fram till själva översiktssidan. Jag tänker inte kommentera eller driva detta längre än med en fråga, varför gör man inget åt det här felet som varenda bloggfjortis tvingas dras med varje dag? Vi har redan så pass mycket i-landsproblem att ett till bara skulle bevisa att vi inte är värda den teknik och lyx vi har, vi kan inte ens hantera den for gods zake!

Morgonmusiken har bestått av lite remixer utav "Töntarna" och även Paramore. Den senaste singeln från Name The Pet lyssnades in och kändes uttjatad efter halva låten, hur många gånger kan man sjunga "Boys" och "Girls" i en låt? Vid sidan om detta så har jag i alla fall suttit och vaggat lite fram och tillbaka med datorn på sängen, så pass mysigt som jag har haft det med "The only exeption". Det är en låt där hela bandet Paramore bara står som ett dansband vid slutet av en vild kväll ute på dansbanan och man ska dansa ut de sista paren med en lugn och stämningsfull kärlekslåt. Något i den stilen, fast lite halvrockigt. Det är dock en rolig låt, en ytterst rolig låt.

Ett berg av bergsäkert

2009-10-13T23:13:00.005+02:00

Man kan få världens chock av att lämna mobilen hemma, jag ska nu tydligen Jobba i helgen och gå på Kent i februari. Och det låter väl rätt trevligt och visst kan man säga att jag går plus, minus och noll på det, men det var lite mycket att hantera samtidigt som man tryckte i sig pasta för fulla muggar. För jag hade inte räknat med ett jobb ifrån Wisby Strand förrän långt, långt, långt in i november och absolut inte trott att någon skulle boka en konsertbiljett till mig. Sen att jag nu för fem minuter sen fick en chans att se Fever Ray är överväldigande, nu ska jag vara få alla fördelar att klaffa så bra som det gör. Familjen lär få höra en del när jag väl berättar det, om de nu inte hinner före att läsa det här (Vilket jag av vana vet att de gör).

Jag lyssnar på den nya singeln med Norah Jones, "Chasing pirates" som kommer finnas med på det kommande albumet "The fall" som släpps i Nordamerika den sjuttonde november. Här släpps den på den onsdag som ligger närmast helt enkelt. Och jag måste säga att den enkla och lätt nerstippade poplåten verkligen utgör sitt syfte som musikstycke, den underhåller och man kan njuta utan att behöva känna något speicellt. Jag har haft mycket udda electromusik och upptempo i lurarna ett tag nu, även hårdare saker har fått gå runt och runt. Så det är skönt med något utöver det vanliga.

Jag säger dock en ska till Norah, you don't have to slow down.

Oseriösa modeller

2009-10-13T17:51:00.003+02:00

Foto: Enmilsten

Idag så gillar vi våran mattant Birgitta, hon är nämligen nominerad till svenska hjältar som Aftonbladet håller i (Läs artikeln här). Jag sitter själv här med datorn i knät och nästan lutad över golvet då jag inte kommer hinna sätta mig till rätta innan jag ska vidare på fler upptåg. Jag har idag fått åka bil till två naturreservat, blå lagunen och hangvar-hall blev de stopp som jag, läraren Torsten och fyra tjejer fick tillbringa tio minuter var på. Jag vet inte riktigt vad det skulle vara bra för, men hela förmiddagen gick åt till att åka runt och samla på sig dessa bilder. Jag fick självklart ett teleobjektiv som kombinerad med den otroligt starka vinden skapade oskärpa och rörelseskuggor. Visst det blev lite av en effekt i vissa, men flera bilder som såg så klara ut blev så otroligt jobbiga att se när man förstorade upp dem på en datorskärm att jag hämtade en kopp te och deppade ihop.

Vi påbörjade också vårat egna studiosession, imorgon så ska vi försöka tillbringa dagen vid denna svarta (Förhoppningsvis blivande vita) duk med massor av stylade kläder och accessoarer. Men vi hade så grymt kul de tjugo minuterna vi hann med, jag längtar faktiskt till praktiken imorgon. Mitt mål då är dock att vi ska proffsa till alla foton och försöka vara så mångsidiga som möjligt, jag vill själv ha lite bilder som man kan använda till enkla saker (Därför är en vit bakgrund perfekt).

Nu ska jag äta pastasallad, undvika radioapparater och hitta någon som vill lyssna på mitt klagande om att jag aldrig hinner photoshoppa det jag ska photoshoppa.

Ge mig los fin de la semana!

2009-10-13T07:02:00.003+02:00

Jag har samma frisyr som killen i mitt Acer-bildspel på den här datorn, det är mycket läskigt enligt min mening. Jag hatar också varenda liten veckodag, det är ås segt numera. Hittade en video med en rolig kille och insåg att jag saknar spanskalektionerna och Åsa. "Que pasa?!"